måndag 29 mars 2021

Kära rekryterare

Kära Rekryterare!

Tack för att du har valt att klicka på just detta blogginlägg och vill gemensamt med alla andra som läser detta inlägg vara en del av blogginläggets framgång. Vi som läser det här blogginlägget ser oss ofta som en familj och vi delar givetvis bloggens värden. Vi är inte här för av den enkla anledningen att läsa bloggen utan vi är här för att det är vår dröm och vår livsstil att läsa bloggen. Det är helt enkelt kulmen på en lång och trogen karriär där drömmen om att läsa bloggen började under utbildningens tidigare år.

Det är så ni låter. Hemskt eller hur? Om ni öht lyckades ta er förbi det stycket utan att le igenkännande så behöver ni antagligen arbeta lite på er självkännedom men i ärlighetens namn tror jag bättre om er. Jag tror att ni vet exakt hur ni låter och att ni hånar de vanligaste klichéerna i ert yrke precis som vi alla andra gör det i de fält där vi själva är kunniga. Men jag är rädd att jag ändå vill fylla ett blogginlägg med lite tips. Många av dem är i själva verket inte tips, jag tänker inte låtsas som att jag kan sköta ditt jobb för det kan jag inte; då skulle jag söka det. Blogginlägget är i själva verket ventilering på två års frustration så ha lite tålamod med mig och läs till slutet. Ni kommer förhoppningsvis lära er något av det.

För det första, skicka inte era refuseringsbrev på måndagar. Det här kan låta konstigt; det är ju den perfekta tiden att kontra måndagskänslan med att beta av högen med ansökningar. Men alla gör det. Och eftersom vi lever i den förbannade tiden där allt är kopplat till e-post så innebär er flaggning i systemet att jag som sökt många arbeten har lärt mig att hata måndagsförmiddagar med en passion som överstiger varje anställd persons. Jag får majoriteten av mina refuseringsbrev på måndagar. Så sprid ut plågorna istället. Det känns betydligt bättre att få ett eller två om dagen istället för femton på en förmiddag.



För det andra så kan ni lägga ner med det här konstiga oskicket ni har att tro att folk drömmer om att arbeta på er arbetsplats. Att vi ska motivera hur mycket vi drömt om att sälja abonnemang till Viasat och hur mycket vi tror att det kommer boosta vår karriär eller att vi alltid hoppats på att få sitta på en tråkig myndighet och hantera postgången dagarna i ända. Ledsen, men så gärna vill vi inte jobba hos er. Vi kan tänkas gilla jobbet när vi väl är där och efter några månader har vi säkert positiva saker att säga om det men att få oss att smöra för er innan vi ens träffat någon av er leder bara till att all vilja att jobba för er försvinner. Är ni villiga att betala lön för jobbet är jag villig att utföra det. Det är grunden till majoriteten av alla anställda i hela Sverige och den grund som samhället just nu vilar. Det finns givetvis undantag till den här regeln men i de fallen kan vi uttrycka det i vårt personliga brev.

För det tredje så kan vi väl diskutera det här med att söka jobb är som att ha ett förhållande. Det är alltid enklare om du redan har ett och ibland finns det folk som tycker man skall vara otrogen. Precis som jag alltid blir flirtad med mest när jag har partner så är det enklast för mig att söka jobb när jag hade eller direkt efter jag haft ett jobb. Sommaren 2019 gick jag på massor av intervjuer och anledningen till att jag inte fick jobben skyller jag faktiskt inte på er för. Jag förstår att ni vill ha referenser. Det skulle jag också vilja. Men jag skyller på er för att jag inte längre får komma på intervjuer; framför allt inte då jag nu faktiskt fixat mina referenser genom obetald praktik. Så ge de långtidsarbetslösa som söker jobb hos er en chans. Gudarna skall veta att vi behöver all hjälp vi kan få och den hjälpen får vi inte av Arbetsförmedlingen och att kalla oss på intervju är ett bra sätt både för er att möta en person ni kanske annars inte hade träffat och för oss att öva på även den aspekten.

För det fjärde. Om ni efterfrågar en specifik förmåga på ert kontor så skulle jag faktiskt vilja be att ni tar hänsyn till anställda som har den förmågan. Att ni väljer att bortse från något som ni vet att ni har ett behov av är inte bara dåligt för er egen organisation, ni riskerar också att den kompetens ni identifierat behövs på kontoret saknas. Så om ni skriver ner i ansökan att något är ett krav eller meriterande, följ den listan. Som en person som faktiskt inte söker alla jobb jag ser utan försöker hitta dem som vore en bra matchning så är det underligt när man inte får ett jobb trots att man uppfyller det som är meriterande. Extra besynnerligt blir det om man vet att man ensam räckte upp handen på Gruppintervjun och dessutom kan styrka det men ändå inte fick jobbet trots att man uppfyllde alla de andra kraven. Och det leder mig givetvis till nästa ämne.

För det femte. Om ni skall ha gruppintervjuer, se till att de är väl kontrollerade. Jag har varit på bra gruppintervjuer där det hela blev ett givande samtal om vilken syn man hade på arbetsrollen och jag har varit på dåliga där folk i princip försökte bräcka och trumfa varandra och det blev nästan som en dålig dokusåpa om vem som skulle ha jobbet. Jag har inte energi till det och hur ni kan sitta igenom det frångår mitt förstånd. Så antingen gör det rätt eller gör det inte alls. Jag är där för att jag som arbetssökande vill veta om arbetsplatsen, inte lyssna på bråkande medsökande.

För det sjätte. Jag kan förstå om ni har onlinetest som går ut på att man skall svara på påståenden eller motsvarande men om ni kräver att jag ska göra ett helt jäkla IQ test för att söka en enkel roll så är risken stor att jag förbiser er som arbetsgivare. Jag menar, dels tar testet tid och dels förstår jag inte vad min förmåga att se olika former har för bäring på ett arbete där jag inte ska syssla med det. Ska ni bemöda er med att ha ett jäkla test med så får ni motivera varför. Förklaringen att "vi vill veta hur du tänker" är bara obehaglig, framför allt om ni i samma veva vill ha mitt personnummer.

För det sjunde. Vart personen har jobbat tidigare är inte alltid något som berättar något om personen. Jag fick inte ett jobb för några veckor sedan därför att chefen ifråga inte trodde "en vegan skulle passa bra på kontoret". Jag ställde mig frågande till detta; jag äter kött dagligen. Chefen förklarade att det var det intrycket som Greenpeace gav på CV:et. Den fördomen uteslöt mig från jobbet trots att jag varken är vegan eller har speciellt mycket positivt säga om just den tidigare arbetsgivaren.

På samma sätt tackade jag nej till Samhall efter att ha å det bestämdaste rekommenderats att aldrig jobba för dem av flera olika skäl. Det ena skälet är för att jag gjort efterforskningar och funnit att de inte behandlar sina anställda väl samt att de ignorerar de speciella behov som folk som jobbar där ofta har vilket leder till att de ofta knuffar folk rakt över stupet in i sjukskrivning, utbrändhet och självmord. Dels så är det för att flera rekryterare oberoende av varandra sagt att de anställer inte någon som har Samhall på sitt CV. Det var ju trevligt att veta att de som en gång tvingats dit av arbetsförmedlingen inte har någon väg ut annat än om de skulle odla personliga kontakter.

Så. Det var allt jag hade att säga till dig kära rekryterare. Jag hoppas att den här texten får dig att ha lite mer eftertanke i ditt arbete, att inse att de informella kraven som nästan alla arbetsgivare har begränsar ert urval till den grad att ni inte längre ser vilka som är bäst lämpade; bara de som bäst fyller den mall ni försöker fylla och att era annonser behöver vara tydliga och att det som skrivs i dem ska följas upp i arbetsintervjun. Det var allt jag hade för den här gången. Ni får se mitt personliga brev igen i morgon eller om ni behöver påminnas kan ni alltid klicka på fliken uppe i menyn.

Tack på förhand.


Inga kommentarer: