söndag 27 januari 2019

Konflikten om min tid

Det finns en sak jag saknar med att vara arbetslös. Bara en enda. Intressant nog är det också den värsta delen. Men det är att ha tid att göra saker. För mycket tid faktiskt. Just det faktum att man hade för mycket tid gjorde att man kunde lägga en hel del tid på en massa olika saker som jag i ärlighetens namn nu prioriterar bort. Mitt jobb är absolut en av anledningarna till att jag fotograferar mindre på senare tid till den grad att jag leker med den idiotiska tanken att sälja av min fotoutrustning. Jag vet dock att det skulle vara ett misstag så hittills har jag inte gjort det.

Problemet är dock att jag istället får ett felaktigt intryck att olika saker slåss om min tid. Det stämmer inte. Mina helger - framför allt nu på vintern då jag inte gillar att vara ute längre stunder; kyla är värre än värme - har på senare tid spenderats inomhus och jag gillar det inte. Samtidigt har jag projekt som jag i princip har skrivkramp på. Resultatet blir att jag verkligen slappnar av, spelar spel, kollar filmer och inte är social. För mig är "inte är social" inte samma problem som det en gång var; jag är social fem dagar i veckan på jobbet men det skapar också frågan hur mycket av min sociala energi som går åt till jobbet. Jag misstänker dessvärre att svaret på den frågan skulle vara ett minuskonto, i alla fall efter hur jag känner mig när jag går hem.

I början var det svårare. Då behövde jag till varje pris upprätthålla en standard i mitt sociala agerande på jobbet men den saken kommer lättare allteftersom man känner folk. Jag tycker fortfarande min humor och skämt ibland kan landa helt fel men jag har lättare att bjuda på den saken. Mitt största problem är som alltid att jag är på tok för självcentrerad när jag pratar men work in progress som man säger.

I alla händelser, tillbaka till ämnet. Det är en intressant konflikt som råder om min fritid där - om jag inte har något inbokat med någon - antingen sitter hemma och tycker att jag latar mig för mycket eftersom jag inte gör någonting och om jag gör någonting så tycker min hjärna att jag borde stannat hemma och slappnat av. Det blir en lose-lose oavsett mellan de två halvor som slåss om min tid och där jag ändå anser att båda har fel. Min fritid är min fritid och jag måste kunna välja att spendera den på det sätt jag vill utan att min största kritiker - mig själv - lägger sig i.

Problemet är att jag inte riktigt ser en lösning på problemet om det nu är ett sådant. Jag tror att omställningen helt enkelt inte tar hänsyn till att när jag var arbetslös så var det nästan ett tvång för mig att göra saker så jag inte satt hemma ensam en hel vecka. Delen av mig som vill att jag gör saker är antagligen ett arv från den tiden; då den delen skapade idéer åt mig. Nu är den för trött och göra det och ägnar sig kanske helt enkelt bara åt guilt tripping.

Denna guilt tripping är nog den mest frustrerande av allt. Den säger "om du hade så mycket tid hemma hade projekt X varit klart nu" utan minsta hänsyn till att jag inte har en aning om hur jag ska fortsätta projekt X. Samma med Projekt Z, Å, Ä, och Ö som också legat på bordet ett tag. Det enda som guilt trippingen har rätt i är att jag på tok för sällan är på skyttet. Det ska jag åtgärda och mitt nyårslöfte är skytte åtminstone en gång varannan månad. Att jag är där mindre än en gång per månad är helt ärligt inte acceptabelt.

Till saken hör nog också en annan sak. Jag har just nu en vansinnig fokus på ett rätt stort projekt. Som är min vana trogen brukar saker falla i skymundan när jag har ett stort övergripande projekt vilket är irriterande då jag inte har så stora möjligheter att påverka det projektet ännu.