fredag 21 oktober 2016

Min personliga Lyxfälla

Egentligen skulle jag skriva någonting helt annat just nu. Eller snarare skulle jag vilja det men jag har inte energin eller ork. Det är lite fånigt att skriva ett inlägg om det här - framför allt eftersom det kommer vara offentligt - men den här bloggen har alltid främst varit till för mig själv. Därtill tycker jag inte synd om mig själv för den situation jag befinner mig i. Den är 100% självförvållad. Kanske fungerar den dock som en varning från en person som i ungefär ett år balanserat på gränsen till en bildlig avgrund.

Jag vet att det låter dramatiskt men jag får hitta mina muntrationer där jag kan. Huruvida personen som sade att pengar inte kan köpa lycka har rätt eller fel låter jag vara osagt förutom möjligtvis analysen att varken Donald Trump eller Hillary Clinton som båda har gått om pengar ser speciellt lyckliga ut just nu. Vad pengar dock kan köpa är sinnesfrid. De kan köpa dig lyxen att inte behöva bry sig om räkningar eller hur mycket pengar du är skyldig folk eller det faktum att du inte varit hos tandläkaren på två år.

Dessvärre är det inte den enda sortens sinnesfrid som pengar kan köpa.

Bildcred: The Awkward Yeti (http://theawkwardyeti.com/)

Jag hittade inget bra sätt att sammanfatta det på så jag är glad över att The Awkward Yeti gjorde det åt mig. Jag har en rätt stor summa varje månad som jag betalar för att jag köpt saker på avbetalning. Faktum är att jag vill inte säga exakt hur mycket för jag skäms faktiskt för hur mycket pengar det faktiskt handlar om. Har jag med deras hjälp köpt mig sinnesfrid? Nja. Bara botat den där krypande känslan av att aldrig ha råd med någonting men ni borde vid det här laget veta varför jag inte har det.

Som sagt. Självförvållat.

Somliga av utgifterna går inte att göra något åt och får ändå anses befogade. Som när min dators grafikkort gick sönder och jag ansåg det ändå var dags för en ny (vilket bekräftades när datorns nya ägare försökte installera nytt kort vilket hade sönder allt; det hade jag inte haft råd med). Det är kanske 1/3 av utgifterna som är det. Resten är saker som att jag en dag spontanköpte ett objektiv till kameran, avbokade i ett anfall av sunt förnuft enbart för att återigen beställa några timmar senare. Jag har använt det objektivet väldigt mycket och ändå var det en dålig affär för mig. Eller som den där gången jag åkte till Webhallen för att köpa ett par nya hörlurar då mina gamla gått sönder och kom hem med dem samt en 27 tums gamingskärm? Den var absolut inte nödvändig men används åtminstone dagligen. Se, det är den sortens argument jag använder för att motivera att det var nödvändigt. Används det så var det nödvändigt - det argumentet ökar nämligen antalet motiverade köp till kanske hälften av alla jag gjort på avbetalning.

Det svåraste att stå emot - framför allt om man är bra på att övertala sig själv - är att summorna faktiskt är ganska små. Det är 200 där, 350 kr där eller 400 kr där. Det är summor som man inte tycker är så stora i slutändan och det är där den stora fällan ligger. Jag bestämde mig inte för en dag att nästan all den inkomst jag inte använder till mat ska gå till räkningar - det byggdes upp under tid. Alltid kunde jag tänka "men 200 till per månad har jag ju råd med".

Jag vet inte om jag ska kalla bolagen som hjälpte mig på traven - Klarna och Svea Ekonomi - för Dealers eller Enablers. Kanske är de lite av båda. Båda har sina egenheter. Svea Ekonomi är de jag haft flest problem med. Det kanske förvånar er men jag har aldrig låtit en räkning gå till Inkasso eller fått någon betalningsanmärkning. Jag betalar alltid mina räkningar om jag så måste ta från min matbudget - vilket jag ibland fått göra. Det hindrar mig dock inte från att ha problem.



Svea Ekonomi brukade under en tid "glömma bort" att skicka fakturorna. Inte för att de någonsin erkände detta men slutresultatet var att under åtminstone ett års tid behövde jag varje månad kontakta kundtjänst för att få kopior på fakturorna. Det ser jag som ett medvetet val från deras sida - de kan inte missat att jag aldrig fick mina fakturor. Sedan skulle argumentet att jag aldrig fått dem inte hållt om jag någonsin glömt att betala dem. Så det är faktiskt tur att jag håller järnkoll på min ekonomi på den punkten. Svea Ekonomi har jag dessutom vid flera tillfällen betalat över månadssumman för att avsluta mina betalningar där och dessa verkar heller aldrig registreras. Faktum är att det precis hänt igen nu när jag avsett för alltid att avsluta samtliga mina avbetalningar hos dem.

Jag vet inte om man kan säga att Klarna är bättre men deras kundtjänst är det i alla fall. När jag en månad inte fick min faktura från dem frågade dem om jag ville ha dem på mailen istället. Enkelt och bra. Kanske lite för enkelt. Det är svårare att se alla småavgifterna jag nämnde ovan. Problemet är snarare att det innebär att jag inte ens vet när jag kommer sluta få mailen från Klarna även om jag uppskattar det till åtminstone tre år till.

Det skrämmande är att trots att mina totala skulder vid ett tillfälle var åtminstone 30 000 kr så har det aldrig varit ett problem för mig att köpa fler saker på avbetalning. Det är enbart min ständiga påminnelse att jag inte har råd som långsamt håller på att vänja mig av med den ovanan. Långsamt börjar avbetalningarna sina av vilket ger mig lite mer flexibilitet i min ekonomi men hur lång tid det kommer ta innan de är på en nivå där de inte är en källa till frustration vet jag inte. Jag vet dock att jag ska vara glad över att jag började ta lite ordentligt ansvar över det hela innan jag hamnade i den onda cirkel som är inkasso, kronofogde och betalningsanmärkningar. Jag har ingen avsikt att hamna i programmet Lyxfällan. Det räcker gott med den högst personliga dito jag redan fastnat i.

1 kommentar:

BF Vietnam sa...

Vad jobbar du med? Du kanske kan ta dig an fler uppgifter på jobbet och gå upp lite i lön?