tisdag 28 juli 2015

Recension: Stjärnfall


Recension: Stjärnfall

Av Lars Wilderäng
Utgiven 2015



Så var Sveriges egna George R Martin igång igen. Hans senaste verk; Stjärnklart vilket är en bok jag tar mig tiden att rekommendera till alla och envar toppar fortfarande listan över det mest obehagliga jag läst (och då har jag läst om stadsstrider bara några meter från där jag då bodde!). Vad som gör hans böcker i min mening obehagliga - och mycket bra - är hans detaljrikedom, lokalkunskap (eller goda förmåga att använda Streetview) samt det faktum att han inte är rädd för att ta död på sina karaktärer. Det faktum att han känner igen mig på Sci Fi Mässor skadar heller inte min åsikt om honom.

Så nu har han släppt uppföljaren till förra årets snackis; Stjärnklart som heter Stjärnfall. Egentligen släpps den bokstavligen i skrivande stund - Jag är hemma istället för releaseparty på Science Fiction Bokhandeln - men Storytel fick släppa ljudboken en vecka tidigare, något jag dragit full nytta av. Eftersom jag bara lyssnar på ljudböcker på resande fot eller under promenader så har det blivit väldigt mycket extra promenader den senaste veckan och jag måste samtidigt ge beröm till Storytel som jag nog skulle skriva upp mig på om dem och Spotify kunde slå sig samman och erbjuda paketpris.

Nog med sidospår i den här recensionen - Stjärnfall är inte riktigt vad jag väntade mig efter Stjärnklart och jag måste ändå säga att det är för det bättre. Stjärnfall var en dysotopi i undergångens Sverige som fick en att vilja se till sina förråd och åminnas enda gången man ens på låtsas försökt leva i den sortens värld. Det är en historia som skulle fungerat utmärkt att stå på egna ben men det finns mer som Stjärnfall behöver utforska - mer än så går inte att säga utan att spoila Stjärnklart vilket är det sista jag vill göra.

Av den anledningen är det också trevligt att se att Wilderäng ger lite återblick på vad som hände med några lösa trådar från förra boken. Sedan blir det Action på det svenska sätt som Wilderäng bemästrar fullt ut. Gissningar som man haft sedan förra boken får sitt svar och handlingen förs frammåt i en snabb - men inte alltför intensiv takt. Kritiken från Midvintermörker har tagits fullt till vara.

Språket är enkelt att följa och förstå; hans litterära stil är bekväm både att läsa och att lyssna på. Uppläsaren; Johan Holmberg tolkar karaktärerna bra och hans lugna röst blir ett bra komplement.
Avslutningsvis så finns det inte mycket alls att kritisera förutom möjligen att Wilderäng tog den egentligen enda väg som var möjlig för att förklara katastrofens ursprung - ett ursprung som stod klart redan i slutet av Stjärnklart.

Har du inte läst Stjärnklart så kan jag inte rekommendera Stjärnfall; det står klart och tydligt "andra delen" på omslaget vilket är en uppmaning som bör följas. I sådana fall är allt jag kan säga att du bör läsa Stjärnklart och tyckte du om den boken så är Stjärnfall den naturliga uppföljningen. Det är en bok som inte gör något annat än att cementera Lars Wilderängs status som en av Sveriges mer intressanta författare. Det kommer bli ett långt år i väntan på nästa bok men med fyra bra böcker så kommer jag ha min dos av Wilderäng i nödfall. Pax för en statisroll som hemvärnsman i filmatiseringen!

Ps: Folk får gärna göra som
Alexander Koistinen och Anders Jallai och skicka recensionsexemplar av böcker och annat inom ämnen Försvar, Technothrillers och liknande. Kontakta mig för adress. Om ni är intresserade av det jag själv skrivit så rekommenderar jag en titt på mitt NanoWrimo projekt "Rymdkriget" eller "I Stockholms Skuggor."











 

Inga kommentarer: