måndag 22 december 2014

Julklappen: Min far, jag och matlagning.

Det finns en vana som Internet hade för ett tag sedan som jag inte alls är förtjust i, och det är att fotografera sin mat. Jag var visserligen inte ensam om den saken, den delen av internet som inte gillade det var väldigt sugna på att komma med sarkastiska kommentarer om saken.

Själv så hade min ovilja att visa bilder på min mat ingen ovilja mot själva grejen, utan snarare att jag mycket sällan hade någonting värt att visa upp. Jag har ätit mindre än fem olika maträtter regelbundet sedan jag flyttade hemifrån och jag har bott i egen lägenhet i fem år nu. COINCIDENCE???? Maträtterna är följande. Tacos, Schnitzel, Hamburgare, Köttbullar och Pannkakor.  Tacos är inte vad ni skulle kalla Tacos - mina har bara köttfärs (Bland eller Fläsk för att det är billigt) och riven ost - och Schnitzlarna jag köpte var av sorten som var färdiga att steka. Hamburgare (halvfabrikat med grovt bröd, cheddarost och dressing) var det jag åt innan jag upptäckte att Schnitzlarna var billigare.

Köttbullar och Pannkakor var sällsynta rätter som letade sig in i min meny när jag verkligen var trött på något annat och hade pengar till det. I korthet kan min matbudget förklaras med att den ska vara billig, vilket den inte alls alltid har varit. Faktum är att min första matbudget var på 500 kr i veckan och nu är den nere på 300, mycket tack vare att jag slutade köpa storpack av köttfärs för Tacos och hemmagjorda hamburgare men också för att jag dragit ner på Coca Cola och gjort ett allvarligt försök att variera min kost. Jag har hört många andra med Asperger säga likartade saker, att äta samma mat fyra gånger i veckan inte är ett problem. Det har det aldrig varit för mig även om jag nog skulle ha problem med att äta just Tacos eller Pannkakor flera dagar i rad. Men jag har kommit en bit med att variera min kost. Vägen dit var konstig, fylld av förvåning och inte alltid lätt.

Samma ord kan användas för att summera min relation med min far. Han är för övrigt väldigt duktig på att laga mat och det faktum att jag ser till att möta honom en gång i veckan är inte bara för att det är en tradition från den tiden då vår relation var konstig (jag vill inte använda ordet dålig, även om det säkert stämmer) utan för att han är rätt bra på att laga mat. Det kan ha och göra med att han är äldre och på sina sätt klokare men antagligen också för att han tycker om att laga mat. Det är något han inte är ensam om i familjen, faktum är att jag anser mig vara en av de få i båda sidor av släkten som varken kan eller är bra på att laga mat. Min mormor är fantastisk på att laga mat, likväl min syster som lärt sig flera av hennes recept och mina kusiners förmåga till bakverk ska vi helt enkelt inte tala om just nu.

Min pappa gjorde ett liknande försök under en höst då han skulle lära mig att laga mat vilket skedde genom att jag fick göra en hel del av rätterna under hans instruktion istället för att bara titta på. Det gick faktiskt rätt bra men problemet var att det inte blev någon justering när jag väl kom hem utan mer av samma. Det var först för ungefär ett år sedan som det blev en ändring. Min ärade fader hade på min födelsedag tittat in i mitt kylskåp och skafferi och kommenterade det hela med att "det var så tomt så att råttorna grät." Det finns inga råttor där, så jag är övertygad om att det hela var en av hans överdrifter men det hela resulterade i att han istället för den vanliga femhundringen som jag normalt fick av honom vid varje födelsedag och jul fick en kasse mat. När han presenterade idén blev jag först irriterad och lite förnärmad - jag ansåg det vara min sak vad jag inhandlade och vad jag åt till mat - men jag gick med på förslaget, mest för att jag sagt åt min far i nära sju år nu att vara lite mer kreativ med sina presenter och för att jag ansåg det oartigt att tacka nej till en välmenande julklapp.

Så han dök förbi några dagar senare med matkassar. Alltifrån köttbullar och potatis vilket var sådant jag redan lärt mig att laga till falukorv och champinjoner samt av någon anledning knäckebröd vilket tillsammans med svampkonserverna är det enda jag aldrig rörde. Varför vet jag inte, knäckebröd är faktiskt rätt vettigt tillsammans med ost. Men vad jag lärde mig var att jag behövde ha en vana. En vana att inte handla samma sak för min matbudget, en vana att experimentera, en vana att vilja äta annorlunda mat varje dag. Sedan kan det vara samma rätter men grundtanken är att jag inte ska äta samma sak mer än två gånger i veckan. Just den här policyn räddade i mina egna ögon mitt anseende när jag hade besök som jag utlovade middag. Det fanns helt enkelt mat hemma som jag kunde vara bekväm att bjuda på och eftersom ingen av dem blivit matförgiftad får jag väl anse det vara precis lika lyckat som när jag gjorde falukorv i ugn själv för första gången - något som blev så bra så jag inte kunde motstå att MMS:a en bild av den till min syster.

Den grundtanken fungerar faktiskt rätt hyfsat och är en jag tänker fortsätta med. Dessutom är det rätt roligt att laga mat när man vet att man får ett välsmakande resultat - även fast jag fortfarande gör misstaget att börja laga maten när jag är hungrig istället för strax innan jag tror att jag kommer bli det. Allt detta tack vare en julklapp. 


Inga kommentarer: