måndag 16 juni 2014

Självkontroll och Samhället - en empirisk studie.

Jag är en Aspie. Följaktligen så är det så att jag i enlighet med samhällets och massmedias regler är ett antisocialt troll som sitter och näthatar i mammas källare. Eftersom jag är oskuld och ogillad av kvinnor så är jag därför också en gigantisk misogyniker som hatar allt vad kvinnor står för, trots att jag är en snäll kille - det är ju vad min mamma säger. Det  är en mer än trolig chans att jag slutar mina dagar genom att begå något slags våldsbrott och hamnar sedan på rättspsykiatrisk vård - varpå cirkeln börjar om igen.

Det är sådan tur att delar av samhället och massmedias bild av personer med Asperger är fel. Inte minst för samhällets skull, men det är ju inte lika roligt om Aftonbladet inte får skriva rubriker som handlar om våld, misär och Domedagen på grund av Aspergers Syndrom. Så fort det kommer någon mördare så dyker det upp någon expert som säger att vederbörande kan faktiskt ha Aspergers Syndrom på ett sätt som får en att tro att det är hemligheten bakom människors ondska. Jag själv råkar ha en sådan "expert" som skrivit mitt senaste läkarintyg; en överläkare som efter en kvarts möte och tidigare journaler författade att jag hade medel för att kontrollera min aggressivitet utan några som helst diskussioner om att jag var aggressiv varken hos henne eller tidigare möten.



Och det är lite så här jag tror att våra domstolar fungerar. Det verkar finnas en skadlig kultur hos nämndemän som går ut på att män i allmänhet inte kan kontrollera sina drifter. Att "boys will be boys" och när någon tjej säger nej så behöver han egentligen inte alls lyssna på det för det kan ju vara så att hon inte menar det. Det är en avskyvärd kvinnosyn som råder, och den utmanas inte alls utan hålls som varande faktum. Till och med när Media rapporterar om de flertalet fall där personer gått fria för uppenbara brott så har få journalister verkligen ställt domaren och nämndemännen till svar för sina handlingar. Man tycker kanske att frikännande av kriminella trots att båda medger att ett "nej" har uttalats under en solklar våldtäkt ska leda till konsekvenser men så är tydligen inte fallet.

Detta är en bidragande orsak till våldtäktskultur. Personer som per automatik tror att män inte kan kontrollera sina drifter, att män är dömda på förhand att misshandla och våldta utan att ta samhällets roll i det hela i beaktande. Det är bara idioter som tror på allvar att människan inte har ett val i den frågan. Alla har vi möjligheten att begå hemska handlingar, men det är också till vår fördel att majoriteten väljer att aldrig göra det. Svaret ligger i att vi vill vara hyggliga människor och vi vill tro att dem vi känner är hyggliga människor. Att anses schysst, trevlig och socialt kompetent är nog den  högsta önskan hos många i vårt samhälle, för det har trots mediebilden sedan länge trumfat över viljan att vara het och sexig för hos många är det inte tillräckligt för att kompensera om du är ett fullständigt arsel.

Det är därför Lennart Svensäter och hans hovrätt är så tragisk. De är ett bevis på det mesta som är fel med dagens rättsväsende. Jag kan köpa att en tingsrätt - där bara en person är juridiskt utbildad - kan göra en felaktig bedömning, men det är därför hovrättens jurister finns. Om vi tittar på den klassiska kartan över våldtäktskultur så gör hovrättens bedömning sig skyldig till flera av punkterna. För det första har rätten överseende med ett sexuellt övergrepp på grund av att de anser att uppsåt inte är styrkt och frångår därmed principen att det är en persons skyldighet att veta om personen hen har sex med är med på det hela. Att strunta i denna oskrivna regel torde vara uppsåt nog på grund av likgiltighet. Vidare säger han att kvinnan anser sig osäker i huruvida hon framför ett nej tillräckligt.




Det säger sig självt att en person som varit med om något hemskt går igenom händelseförloppet i sitt eget huvud och därmed försöker analysera vad de kunnat göra annorlunda. Sådant gör vi hela tiden, även med mindre relevanta händelser i våra liv. Det är inte alls konstigt att en person som får veta att hennes våldtäktsman går fri för att hon inte sagt nej tillräckligt högt undrar om hon verkligen sade till ordentligt. Detta är för övrigt en punkts där förundersökningen inte lämnar någon tveksamhet, båda intygar att de hörde ett nej men mannen valde att tolka detta som en del i en outtalad sexlek.

Det slutar inte ens där utan fortsätter med att skuldbelägga offret. Genom att göra ett samtal innan akten till att "hon sade samma sak men svagt" till en del av domen så passerar hovrättens dom alla former av rimlighet. Det är uppenbart att man inte kan döma en oskyldig person, men personen är inte oskyldig. Det erkänner han själv. Han har hört ett nej och fortsätter ändå. Vid den punkten blev det hans plikt att sluta och fråga rätt ut. Det gjorde han inte. Ord må stå mot Ord men den här punkten är båda överens om. Att Hovrätten väljer att fokusera på mindre viktiga detaljer istället för det faktum att personens likgiltighet och vilja att ha sex gjorde att han ignorerade sin partners vilja och därmed begick en våldtäkt är en skandal. Mitt enda hopp till Sveriges rättsstat är att Högsta Domstolen väljer att ta upp fallet och därmed återställer mitt redan sargade förtroende till Sveriges rättsväsende.

Och det är där vi har den tragiska förlusten i fallet. Den rättsliga tanken att män inte har förmågan att kontrollera sina handlingar och därför bör ursäktas när de beter sig kriminellt. Att de kan ursäktas för biologiska drifter och att de kan skickas hem med inget annat än upplevelsen att ha suttit i en rättssal och se resultatet av sina handlingar. Och någonstans hoppas jag att gärningsmannen var en tillräckligt schysst person för att känna sig skamsen för vad han åstadkommit.

Inga kommentarer: