tisdag 18 mars 2014

Att sträva efter jämnställdhet räcker inte.

Aj, mina öron. Jag hörde reaktionen på titeln ända hit. Den tjänar sitt syfte och nu är ni tillräckligt provocerade för att läsa vad jag skriver och sedan hata på min åsikt, trots att ni inte har läst den. Det är så det brukar gå till när personer skriver privat på Facebook om det jag skriver - kritiken är nämligen mycket sällan offentlig. I viss mån kan jag förstå varför. Det finns en syn i samhället att feminism är "Politiskt Korrekt" och allt som inte är det är helt okey att gnälla och spy galla över. Just det där senare har jag problem med, för jag anser att man ska kunna ha en allvarlig diskussion utan att bli otrevlig, och det är på Internet tydligen svårt för somliga - på båda sidor. Inte sällan så fördunklar det dessutom sakfrågan. Som i det här fallet.

Som jag noterat ovan så får jag ibland kommentarer att de är för jämställdhet, men mot feminism. Jag förstår grundtanken, det gör jag verkligen.För ibland får man känslan att vi har kommit långt, att vårt samhälle värdesätter alla lika mycket - och framför allt att en själv gör det. Och varför ska då några gnälla när det finns viktigare saker att få gjort? Framför allt när somliga av dem ser ut att vilja ta ut hämnd och införa matriarkat och skatt på att vara av manligt kön? Det är inte bara en rädsla att förlora förmåner som ligger bakom, utan också en oförmåga att se den lite större bilden. Det är inte nödvändigtvis något fel i det, men den skapar en bekvämlighet som inte bådar gott för den fortsatta utvecklingen av det som de faktiskt påstår sig sträva efter.

Så låt oss ta tjuren vid hornen. Ja, om man granskar ordets faktiska innebörd så innebär feminism att man anser att kvinnor ska få större rättigheter. Rent lagligen finns de flesta av dem redan på plats, men det går inte att lagstifta bort problem. Det kräver mer än så, det kräver en medvetenhet i ord och handling, det kräver en mentalitet där man sorterar bort sina egna fördomar om det andra könet. Och med ett samhälle som ständigt matar oss med de fördomarna så är det svårt att stå emot. Ingen är immun, allra minst jag. Och det är där problemet ligger. Samhället som det ser ut idag är diskriminerande mot kvinnor. Det avser inte att vara det, och det bidrar. För är man inte villig att se problemen så undslipper de en lätt. Om du inte förstår vad jag menar föreslår jag ett studiebesök på närmaste välbesökta simhall samtidigt som ett gäng ungdomar är där. Får du inte se ett bra exempel på både samhällets förtryck och vanligt (o)hederligt överslätande av sexuellt ofredande är du antingen blind eller har en extrem tur.

Poängen jag försöker göra är att feminismen har inte gått för långt. Den är på god väg, men det kommer dröja ett bra tag innan vi kommer behöva ha debatten om huruvida kvinnor har för mycket rättigheter i samhället. Risken - eller snarare chansen - är större att vi då är så nöjda med vår samhällsform att det inte kommer finnas någon större grund för att vilja ändra den.

Inga kommentarer: