lördag 19 oktober 2013

En eftertanke om någonting viktigt.

"And trust she had found, was more addictive then spice ever was supposed to be."
- Lara Notsil

Det här inlägget kommer kännas lite konstigt att skriva; dels för att det är väldigt personligt och dels för att det egentligen var avsett att vara ett för eller efterord till det tidigare inlägget som jag publicerat. Dels så kommer personer jag respekterar antagligen att läsa det, och ingen gillar att berätta om sina dåliga sidor. Framför allt så är det konstigt för att det här är saker jag egentligen inte vill berätta om, men jag tycker helt enkelt det är nödvändigt.

Jag säger till många att inlägget från min bekant är bland det mest obehagliga jag har läst. Det stämmer, och många antar att det innebär att jag helt enkelt är ledsen för att en person jag tycker så mycket om har utsatts för någonting sådant. Men det strök en mycket djupare ton än så.

Jag känner igen mig mycket i inlägget. Och inte från hennes sida.


Jag har inte alltid respekterat andra personers integritet. Gått över gränsen. Framför allt har jag vetat om att jag har gjort det. Det är inte så svårt att förstå när man gjort det - inte ens för en jävla aspie som mig. Oftast har ett ansiktsuttryck eller ett ord fått mig att sluta. Framför allt kommer jag ihåg tjejen jag pussade hejdå. En manifestation av affektion, uppmuntrad av oförsiktig självsäkerhet. Det slutade ju bra. Det höll på att kosta mig vänskapen med henne. Det var inte ens själva pussen som var problemet - pussats hade vi gjort förut, det var tillfället den gavs vid som skapade problem. Det var inte ens så att jag var ovetandes om effekten den hade. Hennes ansiktsuttryck sade allt.

Eller den andra tjejen som jag inte kunde få mitt huvud kring hur vårt förhållande såg ut bara för att hennes första besök hos mig involverade en hel del tid i sängen. Det tog mig för lång tid att reda ut den saken, ens i mitt eget huvud. Jag skulle kunna dra de andra två exemplen, men vad skulle det göra för nytta egentligen? Jag skäms bara jag tänker på dem och jag blir helst inte påmind om det hela. Det enda jag är glad för är att vid ett av dem fick jag en verbal snyting av en av hennes vänner; och en valförtjänad sådan.

Inlägget jag postade fick mig att tänka på en hel del annat än fotovinkar och planering inför det jobb jag egentligen skulle göra. Och det fick mig också att sätta en hel del saker i perspektiv.  Framför allt så fick det mig att inse lite om mig själv, och framför allt lite om de förutsättningar som man ställs inför i livet. Låt mig ta det från början.

Fråga en ung singelkille varför han vill ha en partner. Det är möjligt att han är intelligent nog att inte ge dig samma svar som är det uppenbara under diskussionerna i omklädningsrummet, men svaret är fysisk kontakt och status. Alla vill ha en snygg tjej som alla de andra unga, osäkra killarna avundas. "Vandringspokal" som det en gång hette om "tiopoängarna.".

Ett undantag.
 Och vad betydde en flickvän? Ja, det kunde ju alla som hade en intyga högt och tydligt. Lögn? Antagligen. Betydde det någonting? Egentligen inte. Men en partner var och kommer antagligen förbli i pojkars ögon det där som ger sex när man vill. Att få ta på henne när man vill. För man är ju ihop; man tillhör varandra. Och jag är inte sådär jättesäker på att jag är annorlunda.

Jag har växt upp, det är sant. Min första flickvän lärde mig effektivt skillnaden mellan att vara kär och ha sex med någon, en mycket bra egenskap. Ironiskt nog var det på grund av att vårt förhållande var baserat på det faktum att vi hade sex, kanske för att ingen av oss hade haft en partner och inte visste att det finns mycket mer i ett förhållande med någon än att ha sex med personen.

Det sagt så är jag fortfarande en fysisk person. Tjejer som jag tycker om vill jag gärna vara fysisk med, ha armen om, krama - the works. Det är för att jag också har haft bilden att det är så man visar affektion enligt den enkla regeln "alla andra visar den på det sättet". Och ibland är det ren och skär trial and error, du lägger armen om vederbörande och ser om du får en protest. Att fråga skulle i många fall bara förstöra stunden; men jag har lärt mig att hellre det än alternativet. En trevlig stund kan man skapa på många sätt. Någons respekt tar lite längre tid att återfå.

Inga kommentarer: