tisdag 5 februari 2013

En text om Näthat

Jag gillar egentligen inte ordet "Näthat". Det är för det första för mycket löpsedel över det hela, och för det andra är det inte speciellt beskrivande. Näthat? Jaha, hatar du nät då? Spindelnät? Intranät? PRIO (Väl värt att hata, I assure you). Men okey, Näthat handlar inte om hat av Prio. Eller ens spindlar trots att jag inte tål krypen.

Det handlar om personangrepp över Internet. Egentligen borde man kalla det för vad det är. Okvädingsord; ofta i kombination med olaga hot för det är vad det oftast handlar om. Men allting ska ha en titel numera, så vi skippar kritik av själva ordet och går raka vägen till vad Näthat är.

"Näthat" har funnits i princip så länge som Internet har gjort det. I grund och botten är det samma saker som styr det och det är en kombination av anonymitet och ilska. Den senare behöver inte ens vara speciellt stark, utan den behöver enbart finnas där. Klassiskt näthat kan man hitta i något så enkelt som match i StarCraft eller Call of Duty. Någon förlorar, och spyr ut sig en massa galla om personers mödrar och generella fulhet. På inget vis ett acceptabelt beteende, men dessvärre så vanligt så att få spelproducenter inte vill riskera kundunderlaget med att vara alltför snabba med att sparka ut dem - som de skulle förtjäna.

"Men det är ju inte samma sak som att säga att en kvinna ska våldtas och styckas" kanske någon säger. Det är vad det är, i precis samma form och andra saker som triggar det hela. Men grunden är detsamma. Anonymitet och Ilska. Behöver ilskan vara logisk? Egentligen inte. Vad som gör oss arga är inte alltid logiskt. Ibland går personen att tala till rätta genom att vara trevlig, i ett minnesvärt fall kunde jag gå och tala med personen efter att hans dator pekats ut för mig av personalen på Internetcafé och ibland försvinner de bara i mängden.

Anonymiteten skapar tillfället. Tror du någon av dem skulle skriva under med sina egna namn? Somliga av oss gör det. Andra gör det inte. Det är Internets frihet, en frihet som måste försvaras, därför att näthatet har kraften att som enbart argument krossa det som gör Internet till den underbara, fina skapelse som det faktiskt är.

Skulle Demosthenes kunnat utföra sitt värv om det var känt att hon var Valentine Wiggin, Flicka 10 år? Det finns mer än en person jag skulle kunna nämna som varit anonyma (och i viss mån fortfarande är) för att de är rädda att inte tas seriöst om de skulle få för sig att använda riktiga namn och ålder. Sedan har vi de som bara säger "fuck it" och använder synonymer hit och dit för att experimentera och se till att enbart åsikterna går fram; inte vem som skriver dem.

Jag får ursäkta sidospåret, men det var nödvändigt för att fokusera på kärnfrågan i det som kallas Näthat. Det är - och jag upprepar - alltför lätt att göra det till ett argument för censur, eller förbud av anonymiteten. Och det får inte hända.

Nåväl. Det är en jävla skandal att kvinnor inte tas seriöst av somliga. Att de hotas med våldtäkt, mord och bestialiska fantasier som skulle få en helt dårhus sysselsatt i några månader. Det är också en jävla skandal att titeln "Män som näthatar kvinnor" används i den faktiskt rätt viktiga videon som länkas ovan. Jag undanber mig att bli sammanbunden med det där jävla packet på grund av mitt kön, och titeln anspelar på precis lika mycket fördomar och syn på världen som de som författar dessa gräsliga saker.

Händer samma sak med manliga skribenter då? Får de höra om att de ska mördas, eller våldtas? Nja. Vi får höra annat; men inget av det klingar lika skarpt i mina öron. Jag har inte direkt stuckit ut näsan, men jag har hört mycket få manliga skribenter klaga på att de utsätts för den sorts terror med telefonsamtal och kommentarer om sexuellt våld. Faktum är att jag inte hört någon manlig skribent över huvud taget klaga på det. Det absolut enda jag fått höra som ens i närheten kan jämföras med ovanstående var en.... jämförelse att jag såg ut som en Säl. Vänta, det där var ju inte alls chockerande, jag älskar Sälar. Men den där kommentaren om att jag aldrig borde få vara med i politiken för att jag ansåg Julian Assange vara en megalomanisk dåre? Inte heller så nära är jag rädd.

Så frågan är egentligen inte om män får höra samma saker, för det tror jag ärligt inte att vi får. Och även om vi skulle få det så förväntas det av oss att vi inte ska låta dem påverka oss. Vi är ju He-Mans allihopa, och att folk beter sig illa på nätet ska ju faktiskt inte störa oss. Det borde egentligen inte störa någon av oss, finns det somliga som anser. Fel. Mycket. Fel. Det borde störa oss allihopa att folk inte kan bete sig på nätet, när de får ett sådant kraftfullt verktyg för kommunikation och debatt i sina händer. Istället sitter de och skriver att de vill göra onämnbara saker med folk. Vad har det för värde? Ingenting alls.

Är det så att det är en viss grupp personer (ingen omnämnd, ingen glömd) som sitter och skriver den här sortens kommentarer? Antagligen. Vore det män som homogen grupp som skrev det skulle de flesta av oss skriva dem men det vet vi redan inte är sant. Om jag skriver en åsikt är det så att en av två saker händer. Någon gillar den, eller någon gillar den inte. Om någon av kvinnorna i videon skriver sin åsikt, så är det troligt att i deras telefonsvarare eller Mailbox nästa gång ligger en text eller en röst som säger att de ska utsättas för det ena och det andra. Det är terror, och den verkar nästan satt i ett inofficiellt system. Syftet är uppenbart. De vill skrämma personerna till att sluta uttrycka sina åsikter. De vill trycka ner dem i sina inbillade könsroller, i drömmen om en värld där kvinnor gör vad man säger åt dem. Sedan om det innebär att de personligen vill ha kontroll över kvinnor, eller helt enkelt har en störd kvinnosyn tål att debatteras vidare.

Men kalla dem inte män. De flesta män är självsäkra, kan bära rosa med stolthet och struntar fullständigt i vilket kön motdebattören har, utan vilka argument vederbörande har. Och är det dåliga argument, då krossas dem med skicklighet och logik utan att jag för den sakens skull känner mindre respekt för personen jag argumenterar med.

3 kommentarer:

Anders Troberg sa...

"Skulle Demosthenes kunnat utföra sitt värv om det var känt att hon var Valentine Wiggum, Flicka 10 år?"

Valentine Wiggin, inte Wiggum. Wiggum killen i Simpsons.

"Händer samma sak med manliga skribenter då? Får de höra om att de ska mördas, eller våldtas? Nja. Vi får höra annat; men inget av det klingar lika skarpt i mina öron. Jag har inte direkt stuckit ut näsan, men jag har hört mycket få manliga skribenter klaga på att de utsätts för den sorts terror med telefonsamtal och kommentarer om sexuellt våld."

Inte sexuellt våld, men jag har fått tillräckligt med dödshot för att tappa räkningen.

Dock, det är ett ickeproblem. Varför? Jo, för att de som snackar gör inget annat än att snacka. De vågar aldrig skrida till handling, och pressar man dem så backar de ner direkt. Därför förstår jag inte debatten, det har alltid funnits harmlösa mopsar som skäller högt, nätet har inte ändrat någonting.

Jonathan Lundkvist sa...

Så blir det med stavningen av namn när man bara lyssnat på Ljudboken :)

Och återigen, jag säger inte att män inte får höra det men som sagt; mycket få män klagar över det.

Sedan anledningen till det tror jag är den gamla vanliga, män ska vara tuffa och inte låta det påverka sig.

Oavsett vem det drabbar är det ett problem, sedan struntar jag i om det är "harmlöst" eller ej. Man ska kunna uttrycka sig utan att fåntrattar ska uttrycka sig på det viset.

Anders Troberg sa...

Åh, visst är det ett problem. Jag säger bara att det inte är ett speciellt stort problem, och att det finns viktigare problem att lägga sin energi på.