måndag 16 januari 2012

Och så var det dags att skylla på Sälarna igen...

Och så var det dags igen.

Låt mig först summera utgångsläget. Människan har totalt förorenat och utfiskat östersjön. Detta kan skyllas på många (med fördel fd Sovjetunionen) men det är långt ifrån hela sanningen då de flesta länder kring denna lilla insjö av världens hav är medskyldiga.

Detta har resulterat i att den fisk som finns kvar är kraftigt förgiftad och egentligen enligt EUs direktiv inte får ätas av oss, men vi fick ett litet fint brev av Bryssel som säger att, Ja - svenska folket får gärna och med stor glädje äta lite mer förgiftad fisk. Logiskt, enligt europeisk byråkrati.

Personerna som för upp den här fisken får mer i bidrag än vad de flesta andra branscher och söker sig mer och mer till andra områden. Få av deras verksamheter är lönsamma men de harvar på ändå, eftersom de får bidrag och det är en traditionsenlig livsstil för de flesta av dem.
Logiskt? Kanske inte. Förståeligt? Ja.

Men det går ju inte i längden att ha en sådan här industri. Förr eller senare måste bluffen synas, och för det mesta tenderar mänskligheten att skylla på andra när det inte går som planerat. I århundraden har fiskarna tenderat att därför skylla på Sälen och Skarven. Enkel logik för de fångar båda samma sak. Detta är också helt naturligt.

På ytan ser artikeln i dagens Metro faktiskt ovanligt vettig ut. Den innehåller inte samma blodtörstiga, hämndgiriga meningar som vissa riksdagsmotioner, eller samma korkade, förutfattade meningar som vissa andra förslag. Den visar upp någonting som är ett konkret problem, förklarar att "Jamen, fiskeriet har ju kraftigt minskat det senaste året" och fortsätter med att förespråka en dödsdom över oangivet antal Sälar.

Här kommer vi då till en litet hinder och det är att det är vi som är skyldiga till den nuvarande situationen i Östersjön. Vi som intelligent och upplyst art det vill säga. Och detta gör att fiskare, som är måna om sin fångst givetvis inser vilka områden som det inte går att fiska lönsamt i. Vidare kan vi också beskyllas för att överbelasta kustområdena med en population av Kinesisk Skarv. Människan är ensamt skyldig för den situation som uppstått och anser - givetvis - att det vore en bra idé att skjuta lite här och lite där. En normal reaktion som tenderar att uppstå då gubbar i mellanåldern utan långsiktigt tänkande vill skjuta av sig lite.

Det är uppenbart att fiskbestånden i Östersjön, och Stockholms Skärgård i synnerhet utgör ett allvarligt problem, men att skjuta av lite arter här och där är ingenting som kommer hjälpa i längden. Naturvård är en sak, men jag finner det tveksamt att detta över huvud taget kommer ge önskad effekt. Bättre vore att totalt förbjuda storskaligt mänskligt fiske i närområdet nära kusterna där Säl befinner sig, minska fisket generellt på Östersjön och samtidigt plantera ut mer fisk. Detta är en mycket bättre metod än att slumpvis skjuta av några arter och sedan kalla problemet löst, för det är uppenbart att om en sådan kortsiktig lösning på problemet väljs så kommer det bara fortgå tills alla tre arterna är utrotade.

Då jag tror på en öppen debatt så länkar jag er även till de av annan åsikt, i det här fallet sidan Fiskevård som kommer med några tänkvärda poänger, även om jag anser att deras lösning är smått extrem.

Inga kommentarer: