måndag 29 augusti 2011

Noteringar ur FUP mot 15:årig kulturintresserad

Sitter och läser Förundersökningsprotokollet om den femtonåring som anmäldes av sin rektor. Följande noteras:

Tydligen ska flera av eleverna enligt IT Teknikern ha sagt "Det är för du laddar ner så mycket på datorn". Nu vet jag inte riktigt vilken skola det här är, men de flesta femtonåringar jag känner vet hur man laddar ner saker utan att få virus. Öppna säkerhetshål i webbläsare tenderar att vara orsaken, speciellt då skolor med låst programvara och dylikt tenderar att tvinga eleverna att använda äldre versioner.

Beslut om polisanmälan togs av Rektorn, Maria Kempe Olsson. Hennes motiv till detta beskrivs inte, tidigare fall har skötts internt då IT Teknikerna har talat med eleverna.

Citat: "Via en såkallad You-Torrent"

Svenska AntiPiratbyrån kontaktades av åkklagaren angående listan av filmer. De anser att filernas namn är tillräckligt för att avgöra att filerna laddats ner från olovliga källor - detta på grund av tillägg som SWESUB och DVDRip. Detta är visserligen vanligt hos kultur inhämtat från icke-officiella källor men på inga sätt exklusivt. Detta är underskrivet av Anders Nilsson.

...en lång text om hur BitTorrent fungerar. Daterad 2005.

39 filmer, samt 30 .torrentfiler fanns i datorn. Skärmdumpar visas på detta, och anses vara det främsta beviset. Om någon vill försöka sätta dit någon med detta bevis så är det väldigt enkelt.

Återigen har flera av filmerna spelats upp för att konstatera att de är hela och går att se på. Då får man fråga om de har setts i sin helhet eller om bara bitar spelades upp. Om bitar spelades upp, hur vet man att något inte saknades?

På listan över filer noteras även VLC Player, installationsprogrammet för World of Warcraft och "PokerStars Install". Just det senare låter också som något som kan ge virus.

Ställeföreträdande advokat är närvarande vid förhöret. Bra att veta, för i Uppsala förra veckan var en advokat ej närvarande.

I förhöret uppger han inte sitt lösenord, vilket tyder på sunt förnuft. Han hävdar att han inte kommer ihåg det, men det tror jag inte.

Han frågas direkt om han använder ThePirateBay. Varför kan man fråga sig?

Han tillfrågas om hur insatt han är kring rättegången mot The Pirate Bay. Återigen, varför. Det verkar som de vill veta hur han står politiskt i frågorna.

Försvarsadvokaten flikar in att om pojken ska göra rätt för sig så ska det vara ett skäligt belopp. Ja, för industrin har ju visat sig vara restriktiv med sådant tidigare...

FUP Slut.

Rent personligen så tycker jag det här är förjävligt. Drar man personer inför polisen för sådant här? Vad hade rektorn för motiv till att polisanmäla? Varför framställs Antipiratbyråns PM som neutral information?

Många intressanta frågor, som jag är rädd vi inte kommer få ett vettigt svar på. Och detta är nog bara början...

söndag 28 augusti 2011

Till de jag talat med...

Den här serien hittade jag hemma hos Carl Johan Rehbinder, och är en del i samlingen "Till de jag legat med". Sidan är sista delen av en av serierna, och innehåller en stor del sanning. Nu är det självklart så att ingen vill gärna medge att de har fördomar, men de flesta har de, varken de erkänner det eller inte.

Oavsett vad fördomarna handlar om brukar de flesta - när det kommer till det - faktiskt vara bra på att hålla dem under ytan, och kanske själva trycka ner dem när de gör sig påminda. Det är lite synd att detta inte nödvändigtvis gäller de med socialt handikapp, såsom Asperger och liknande.

Jag skrev i början av mitt blogginlägg om skolan om detta - vad ni vet om det hela behöver inte stämma in på mig. Detta är någonting som jag önskar fler lyssnade på och gällande min diagnos har jag egentligen bara två regler. Pratar jag för mycket, be mig hålla käft - och gör eller säger jag något som gör dig obekväm, säg det. Det är mycket troligt att jag inte fattar det där lilla rycket i en axel som kanske för alla andra avslöjar att det jag gör inte är uppskattat.

Detta är två regler jag desperat upptäcker att det är svårt för folk att följa. Svenskheten är djupt inrotad, och att påkalla ett problem, speciellt hos en person med diagnos - är inte alltid något som folk gillar att göra. Somliga andra ser förbi det. Andra glider tyst ifrån en, därför att de känner att närvaron är obehaglig. Det är mycket förståeligt men inte speciellt roligt när de slutar svara på ens telefonsamtal.

Jag har på många sätt förlorat vänner. Somliga pratar jag inte längre med, andra har känt sig obekväma med en handling eller en annan och aldrig sagt till mig, ytterligare somliga har jag skiljts som ovänner med över olika saker. Men det som är författat ovan är det värsta.

Förutom att rollerna var ombytta så har jag varit med om det som står i texten ovanför. Det är kusligt exakt, nästan ord för ord. Efter att hon gått utanför min dörr började våra kontakter avta. Jag tror hon gjorde ett tappert försök, men till slut tog hennes fördomar överhanden.

Och det älskar jag verkligen med serien ovan och fejktrailern Aspergers High. De vågar belysa. De tar det hela allvarligt. Och framför allt så vågar de skämta.

För om det skämtas om det hela, så blir det inte så förbannat seriöst. Och då blir det mycket enklare att hantera. Både för mig, och för andra.

tisdag 23 augusti 2011

Det kommer nog inte som en stor överraskning att jag gillar flygplan i allmänhet och flygvapnet i synnerhet. Därför skriver jag ett kort inlägg om ett litet projekt jag håller på med på forumet Skalman för de som är intresserade av flygtyg som slåss.

Det hela inspirerades av Thirdwires flygsimulator Strike Fighters 2 som jag tidigare recenserat , och att de nyss släppt en J34 Hawker Hunter som nerladdningsbart flygplan.


måndag 22 augusti 2011

Nu får de fan ta och ge sig...

Sådant här gör mig mycket förbannad. Det går tydligen bra att skicka våra modiga soldater in i "harms way", men att anstränga sig minsta lilla för att det ska fungera bra för dem - på det sätt som det krävs i enlighet med soldaternas avtal no less - är tydligen för mycket begärt.

Det värsta är att det nästan bara är Johanne Hildebrant som tar upp de här frågorna. När SAAB inte kunde betala ut löner pga konkursfärdighet så blev det stora rubriker. Här snackar vi om en myndighet som har ansvar för personers LIV. Samtidigt som man gör allt detta så tog det dessutom en ansenlig tid att få ner nya stridsvästar - för att ersätta de gamla som soldaterna bara ville bli av med till sådan grad att de köpte egna.

Varför är det så svårt för media och politiker att sätta press på Försvarsmakten? Det går tydligen bra att kritisera dem lite här och var för saker som knappt betyder någonting, men för något så fundamentalt viktigt som soldaternas lön blir det bara en liten ledare?

Allvarligt?

Att skattebefria soldaterna under insats skulle inte lösa ovanstående problem, men det skulle vara en fingervisning från samhället att deras insats faktiskt uppskattas. Men nej då, de är ju Imperialisternas villiga bödlar i Afghanistan vilket tydligen är vad många verkar tro på fullaste allvar. När i Helvete ska svenskar lära sig skilja på soldaterna och politik. OFOG borde få första lektionen. Vill ni veta med om Fredssoldaters vardag, läs på Morgonsurs blogg.

fredag 19 augusti 2011

Stockholm & Skansen 19 Augusti 2011








Recension: Operation Nordvind

Operation Nordvind
Av Kaj Karlsson
Utgiven 2011



Det har varit en bra vår för svenska technothrillers, en genre som jag vid släppet för "Spionen från FRA" bedömde som nästan utdöd, om man inte ska bortse från Janne Gs fånigheter som tydligen kallas litteratur. Det enda problemet som jag sett det är att förutom Jallais två böcker så verkar det lite som att släppen sker i skymundan. Operation Nordvind hade jag visserligen hört talas om innan jag fick erbjudandet om ett recensionsex men det var tack vare andra bloggar som skrivit om den. Lite samma sak med Midvintermörker, som jag recenserat tidigare.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till Nordvind när den landade i min brevlåda. Med både Landsförrädaren och Midvintermörker - båda bra böcker - i bagaget var jag väldigt orolig att den recension ni nu läser skulle vara full av jämförelser mellan böckerna. Det visade sig vara onödigt. Alla tre böckerna fokuserar på sin egna del. Jallai skriver mer för konspirationsintresserade, Midvintermörker tar upp det moderna krigets realiteter och Operation Nordvind - Ja, vad tar den egentligen upp?

Boken behandlar framför allt det ändrade politiska klimatet. Även om Midvintermörker gärna snuddade på samma sak i ett större perspektiv så handlar detta mycket om vad som finns bakom kulisserna. Maktkamper och ekonomiska motiv, blandat med hänsynslöshet är inte så ovanligt som man vill tro i det här landet, och Operation Nordvind berör vad detta kan leda till.

Det är en snabb, lagom mörk och väldigt intressant bok. Händelserna i boken passerar snabbt och avlöser varandra, men utan att kännas pressade eller förhastade, även om det ibland känns som att somliga detaljer och händelser inte får den uppmärksamhet de förtjänade.

Det sägs gärna att den här sortens böcker är tröglästa på grund av stor fokus vid tekniska detaljer, men ovanstående gör att det inte passar in på den här boken. Istället så är det människorna som står i fokus, även om lojalitet mot genren placerar in G36 och MP5 lite här och var som sig bör tillsammans med mängder av taktiskt prat.

Operation Nordvind är dock inte utan sina problem. För det första fann jag den nästan lite väl kort. Jag är en snabb läsare, och plockade upp den så fort jag var klar med Tamelanders "Malta" - men ändå tog den oroväckande kort tid att läsa, även om detta också kan förklaras med min iver att ta reda på hur det hela skulle sluta. För det andra är vissa karaktärer näst intill karikatyrer av vad de ska vara, vilket skapar en nästan ofrivillig komik när de - nästan uteslutande - talar om vikingadåd och sandnegrer.

Bokens miljöer och platser samt vissa planerna som skurkarna gör upp i boken berör ämnen som jag själv reflekterat över och som behöver snarast tas upp till diskussion. På samma sätt som Midvintermörker talar om vikten av ett försvar som lever upp till namnet, så talar Kalsson om betydelsen av att förstå hur de ekonomiska hänger nära ihop med säkerhetspolitiken och de konsekvenser som kommer av att förbise detta.

Rent avslutningsvis skulle jag vilja säga att av alla tre böckerna så är det den här jag skulle rekommendera till nybörjare inom Genren. Den är spännande, lättläst och har en allvarsam ton som manar till eftertanke, en eftertanke som egentligen borde kommit in i samhällsdebatten för länge sedan.

Boken kan inhandlas här:

Jonathan Rieder Lundkvist Augusti 2011
Ps: Folk får gärna skicka recensionsexemplar av böcker och annat inom ämnen Försvar, Technothrillers och liknande. Kontakta mig för adress.