lördag 1 oktober 2011

Retro Recencion - På Heder och Samvete.

På Heder och Samvete är bland de mest felnämnda som någonsin sänts på svensk television. Inte så konstigt så var det TV3 som valde att sända serien - idag skulle det säkerligen varit Kanal 6, men när jag såg den i elvaårsåldern så var det trean.

Det jag såg var pilotavsnittet - som innehåller inte så lite flygscener och dessa fick mig att fortsätta följa serien i hopp om fler flygscener. Jag blev väldigt besviken, för de kom alltför sällan och jag var inte gammal nog att uppskatta seriens övriga delar tills jag återupptäckte den några år senare.

Då var serien väl inte på andra eller tredje säsongen, och jag började gilla den. Det är egentligen en perfekt serie för en militärintresserad tonåring, för På Heder och Samvete - eller Judge Advocate General (JAG) som den egentligen heter handlar om militära advokater vars arbete tar dem till varenda del av USAs krigsmakt.

Jag följde serien i några år, och avfärdade den senare som propaganda, speciellt då de började ta in Afganistan i handlingen. Jag slutade se på serien trots att jag faktiskt ville se den och det var mindre än ett år sedan som jag ville veta hur den slutade. Så jag införskaffade mig sista säsongen och valde ut de avsnitt som verkade lovande för att se dem. Det var ett tråkigt sätt att se serien på. Jag såg visserligen det mesta, men saker var inte som jag mindes dem. Det hade förändrats. Saker fanns där, som jag inte visste hur de kommit dit.

Kort och gott: Jag ansåg mig behöva se serien från början. Och nu har jag gjort det och är just nu inne på Säsong 3. Jag vidhåller dock att det hela är en form av propaganda, men när man väl kommit förbi de budskap som serien vill förmedla så är det faktiskt en underhållande serie, med skratt, gråt och ibland kärlek. Vidare försöker serien inte vara mer än vad den faktiskt är, även om den gärna ibland nästan parodierar andra serier i sin vilja att efterlikna dem. Speciellt avsnittet som mer eller mindre är Die Hard på ett sjukhus är väl värt att se.

Inte alla avsnitt utspelar sig i USAs Krigsmakt heller - som är fylld av skrupelfria typer - utan somliga avhandlar de politiska intrigerna, hemliga uppdrag, ren spionfiktion och en snudd på det övernaturliga lite då och då. Konceptet är i alla händelser detsamma.

Den enda karaktär jag faktiskt tänker gå in lite på är Kommendör Harmon Rabb, seriens huvudperson. Det är nämnligen mycket lätt att avfärda honom som en Mary Sue, i den mån att han nästan är felfri i seriens första säsong. Det är först i andra och tredje säsongen som han faktiskt börjar få lite mänskliga drag, och som hans karaktärsdrag utvecklas och han känns mer tredimensionell som karaktär.

För att avsluta vad som mer eller mindre är att skriva av tankarna om serien, så kan jag lugnt rekommendera serien för alla som är det minsta intresserade av USAs krigsmakt - för man tittar inte på den för rättegångsdramatiken - även om jag faktiskt gillar den också.

För mig är det en perfekt kombination när jag vill ha en serie som ger mig allt i ett välordnat paket och inte behöva tänka efter speciellt mycket efteråt.

Inga kommentarer: