lördag 27 mars 2010

Piratpartiets Valberedning

Jag känner att Piratpartiets Valberedning det här året har haft lite problem. Den har kritiserats (enligt mig med rätta) för att ställa Christian Engström utanför styrelsens förslag och när allting diskuteras så verkar det faktiskt som att det bara är MaB som alla vill tala med om saken.

För att hjälpa till att fram till årsmötet profilera även de andra medlemmarna i Valberedningen så har jag tagit fram en metod där jag jämför varje medlem i Valberedningen med ett djur från Skansen - tillsammans med mina egna foton.

Så, här kommer alltså en väldigt sen profilerande presentation av Valberedningens Medlemmar!

Mimmi Lowejko:

Mimmi är nog Valberedningens Lappuggla. Lite skygg, mycket vackra fjädrar men det är alltid en upplevelse när hon säger någonting för det är alltid värt att lyssna på. Det är enbart synd att jag inte får chansen att jobba med henne ännu ett år. Må hennes vingar alltid bära henne till en trevlig plats.

Marco Baxemyr

Han kommer från långt däruppe, när han åker ner så blir det till en enorm kostnad - oftast så förlorar han den mat han hade i munnen. Marco Baxemur är Valberedningens Ringsvansade lemur! Trots detta åker han gärna ner för att med bravur och intelligens delta i långa, tråkiga diskussioner om medlemmars intima vanor och på vilket sätt de bäst kan användas i styrelsearbetet. Han är heller inte rädd för att när det behövs hålla om någon med Svansen.

Jimmy Callin

Jimmy är Valberedningens kanin. Men inte vilken Kanin som helst utan vår belgiske Jättekanin! Jag antar att en bild på Lille Skutt skulle vara mer passande trots det, men jag bestämde mig direkt för att bara använda bilder jag själv tagit.

Jimmy är orädd för att säga vad han tycker, även bland lite större personer (något som jag hade svårt med i hans ålder), framför eleganta förslag och förutom att han hoppar längst är han vår ständige sekreterare och byrokrat. Han är den som får saker gjorda och jag antar att det är hans långa öron som gör att han multitaskar på ett så utmärkt sätt.

Jonathan Rieder Lundkvist

Jonathan Rieder Lundkvist (aka _jag_) är en Knubbsäl. Men inte vilken knubbsäl som helst, utan en ett år gammal, hyperaktiv, uberkramvänlig Knubbsäl som hatar att sitta still. Men för att jag inte ska göra en MaB och tala om min egen förträfflighet när jag gett fel nummer till någon så ska jag citera densamme om vad han anser att jag har bidragit med i arbetet.

Jonathan har tidigare suttit i Ung Pirats valberedning och har därifrån erfarenhet av valberedningsarbete. Han har, precis som mig och Janne, funnits med i partiet sedan 2006 och på så sätt byggt upp en god kännedom om organisationen och ett brett kontaktnät. Personligen upplever jag att JRL varit den inom valberedningen som bäst motarbetat groupthink och ifrågasatt saker vi andra tagit för givna, vilket varit ovärderligt i vårt arbete.
Mattias Bjärnemalm

Mattias är valberedningens Bisonoxe. När han inte bär ner sängar från vinden halv tre på natten stångar han sig igenom debatter med sina horn tills han får lite hö varpå han lägger sig ner och somnar på stört - för att sex timmar senare vakna och göra om allt. Han verkar ha outtröttlig energi och älskar att göra det han gör. Dessvärre är han så stor så att det han gör skymmer alla de andra djuren.

Vid första mötet kom han även att ofrivilligt välja Valberedningens officiella Themesong som kommer från att MaB var sex timmar försenad till vårt första möte.

Jan Lindgren

Jan Lindgren är en Björn - men inte vilken vilken björn som helst utan en öm, kärleksfull Björnmamma med tre ungar på ett år som stojar och leker. Trots detta vandrar han runt i buren, är aktiv, ger många förslag och synpunkter när man egentligen bara vill tvinga honom att lägga huvudet på närmaste sten. Han drar ett stort lass - både i och utanför Valberedningen och jag skulle vilja gå så långt som att säga att hans engagemang varit oersättligt för oss.

Med lurviga tassar och oändligt tålamod så har han hjälp oss att slå sönder det stenblock som visade sig innehålla mycket kompetenta kandidater.

Och det avslutar min presentation av Piratpartiets Valberedning. Jag hoppas ni uppskattat vårt arbete.

onsdag 24 mars 2010

Battlefield: Bad Company 2

Jag älskar Bad Company 2. Det kan vara för att jag saknat en hyfsad shooter sedan jag började lessna lite på Battlefield 2 (och sedan spelade Project Reality) men jag tror inte det.

Spelet är strålande - Frostbite motorn är underbar och att spränga sönder saker för att skapa sig en alternativ dörr är underbart. Många kommer kanske göra jämförelsen Modern Warfare 2 vs Bad Company 2 men den jämförelsen finner jag felaktig. Battlefield är vad som avses. Ett slagfält. Modern Warfare 2 kändes mera som en liten, lokal strid - sådana som utspelas över hela kartan på Battlefield.

Då jag inte är typen som gillar att begrava mina åsikter i en massa onödiga ord så kommer här - Saker jag vill kommentera på angående Bad Company 2. Rekommenderad musik att lyssna på under tiden är temat från Battlefield 1943.

1: Frostbitemotorn.

Något annat vore väl konstigt? Det har varit spelets stora försäljningsargument - att man kan förstöra allting. En person som campar i ett hus? Inga problem. Förstör huset. C4, 40mm Granater, UAV Raketer eller Stridsvagn. Allting fungerar och sedan kan man avancera. Dessvärre så löser det inte problemet med....

2: Recons.

På varje Karta finns det ungefär 1/3 till hälften som spelar Recon. De är personer med krypskyttegevär. Normalt sett är inte detta ett större problem. De lider av tunnelseende och är väldigt enkla att slå ut bara man kommer tillräckligt nära och det är inte heller ett problem.

Problemet finns i spelläget Rush där anfallande laget ska ta ett mål genom att apteptera en sprängladdning på två punkter och sedan hålla punkten i 30 sekunder tills målet är förstört.
Här blir problemet att det finns för många Recons. De som anfaller är helt enkelt inte tillräckligt många - och Recons är inte väldigt duktiga på att ge täcka de som anfaller. Istället brukar det utvecklas till muskötdueller ala Napoleon där Recons står och skjuter på varandra - oftast med en medic som är redo att plocka upp dem från golvet direkt när de faller. Att begränsa antalet Recons för anfallande laget i Rush vore en bra idé.

Alternativt se till att alla som väljer Rush kan lite om....

3: Teamwork.

Detta är verkligen det Battlefield handlar om. Rusar ditt lag runt som yra höns så händer ingenting. Dessvärre är det ofta det händer. Men det är otroligt tillfredställande att till helt okända människor begära in eldunderstöd på en viss punkt för att sedan se hur huset eller platsen blir angripen av raketer eller eld från Stridsfordon. Här fyller Recons två viktiga funktioner. Dels att agera som mobila spawnplatser där man inte hamnar under eld direkt samt att understödja medelst punkteld.

Att man får poäng om man pekar ut var fienden är och fienden då blir bekämpad är underbart det med. Kort sagt, det är en ren fröjd när man får det att fungera.

4: Modifieringar och Kits:

Detta är också en klassisk Battlefield detalj och i Bad Company 2 har man överträffat sig själv. Det finns närmast ett oändligt antal modifieringar som går att göra. Problemet här är tvåfaldigt.

För det första så finns det alltid vad man i MMORPG termer brukar kalla "Best in Slot" - dvs någonting som helt enkelt är bästa valet. Detta är oftast det vapen som har hög skada, hög träffsäkerhet och medium till hög Rate of Fire. Enda undantaget är Medic som har MG3 för hög RoF, M60 för hög Accuracy / Damage och MG36 som ett acceptabelt mellanting.

Det finns väldigt få alternativ om man vill ha det som faktiskt passar bäst - och det finns aldrig behov att ta någonting annat för att situationen kräver det. Det finns också vapen (bl a Thompson och hagelgevär) som går att använda av alla klasser. Problemet med dem är att de inte går att utrusta med tillbehör som är Class Specific - oftast sikten vilket jag tycker är fånigt - speciellt då M14 och G3A3 låses upp senare och likt kräftor kräva dessa drycker så anser jag att jag ska kunna placera ett sikte på mitt vapen om jag låst upp det för den klassen.

Att självmant kunna byta ut granatkastaren (Smoke och Shotguntilläggen används aldrig - Shotgun främst för att den laddas om lika långsamt som granaten....) till C4 är också någonting jag saknar och gärna vill ha. Samma sak med Ljuddämparen som Engineers har. Alla klasser borde kunna använda ljuddämpare till en viss kostnad på Träffsäkerhet och Skada.

Avslutningsvis vill jag säga att jag fortfarande älskar spelet och kommer fortsätta spela det. Just nu Rank 14 och fortsätter uppåt...

Skansen i Vårsolen 22 Mars 2010










tisdag 23 mars 2010

Dumheter

Nu hade jag tänkt att rada upp lite allmänna dumheter:

Japanska Krigsfilmer:
Ingenstans - förutom Japan - verkar det finnas ett uppdämt behov att blanda in övernaturliga saker i sina krigsfilmer. De enda två filmerna som struntar i detta - Yamato och Letters from Iwo Jima - är därför de enda bra som jag har sett. Resten verkar ha ett intresse att involvera häxor, telepati eller något annat från Andevärlden. Kan ni lägga av med det, snälla?

Bråket om Bromma Flygplats:
Bromma Flygplats är äldre än er och platserna ni bor på. Den fanns här innan ni gjorde det. Störs ni av det - Flytta. Jag bor nästan precis intill. Jag störs inte. Då borde inte ni heller göra det. Så det så.

Drama Lamas i Piratpartiet:
Nu tycker jag vi ska sjunga We shall Overcome.

Eller inte.

Men kan folk snälla _snälla_ ge fan i att låta gamla oförrätter eller inbillade förolämpningar - eller ännu värre tron att andra vill Partiet ont hit eller dit - styra era handlingar - för att inte tala om när folk tar ett visst beslut eller förslag som bevis på att Djävulen själv är ute efter att förstöra allt i form av text på forumet.

Har ni argument för något. Så bra då. Ta upp argumenten och låt dem tala för sig själva istället för att bli arg på personen bakom och därmed ha en ursäkt att skita i sakfrågan.

Utanförskap som argument i Politik:
Hur mäter man Utanförskap? Jaha, så 20 000 blev medlem i Utanförskapsklubben under Alliansens tid vid makten. Det säger mig INTE ETT SKIT.

Jag måste erkänna att jag googlade ordet och det verkar inte riktigt som det är något som går att mäta. Tydligen tillhör jag utanförskapet. Är det för att jag inte har ett fast jobb? Och på vilket sätt gör det mig mer utanför? Eller är det av någon anledning?

Slutet i Independence Day.
Om man talar om Dumheter så måste detta vara med - oavsett ämne. E.T Phone Computer Support någon? Eller ännu bättre, om man ska kriga med energisköldar är det minsta man kan göra se till att ett datorprogram håller utkik om den råkar fallera.

torsdag 11 mars 2010

Ingen kurs satt

Det här inlägget kommer bli lite mer personligt än normalt, men ikväll är inte riktigt en kväll för att skriva de vanliga politiska åsikterna som andra kan formulera bättre eller ladda upp fler foton från ännu en promenad längst en ny sträcka. När jag skriver det här så är jag inte ens säker på att jag kommer trycka på Publicera knappen, det återstår att se.

Jag vaknar, jag (kanske) gör något under dagen, äter, går och lägger mig. Perfekt normalt än så länge. Normalt in till det extrema. Något finns inte med mig längre. Jag vet att det faktum att jag inte har ett jobb är en del av det. Jag fortsätter söka det som kommer i min väg - men jag vet att jag också är på tok för kräsen. Det är en del av min generation. Många av oss vill inte stå på McDonalds och vända hamburgare. Jag skulle kunna säga att mitt temperament och personlighet inte skulle tåla ett sådant arbetsklimat men det kan lika gärna vara lathet som talar.

Visst, jag får lite ovanliga fotojobb här och var. De duger för att hålla ångan uppe på den fronten, men varje gång jag går ut för det så känner jag ofta att jag inte är tillräckligt duktig. Det kanske inte är så bra för mig att titta på alla andras fotografier hela tiden, jag får vad som måste vara mindervärdeskomplex. Ändå så jämför jag aldrig med någon annan förutom mig själv. Samtidigt har mina bilder blivit tråkigare på senare tiden. Jag försöker hitta nya ställen att fotografera på, men oftast så blir det bara en del nytt och en del gammalt. Inte en kul fälla att falla i direkt.

Mitt kärleksliv ska vi inte ens börja med att tala om.

Man kan avsluta med att skeppet finns på havet, men ingen kurs är satt.

Annons

Någon som har ett zoom-objektiv till Canon EOS att sälja / skänka / akut bli av med alt vet ett billigt eller som har bra avbetalningsplan? Från 150 till 300 mm för vårens utflykter. Bästa tips renderar Commission.

torsdag 4 mars 2010

Battlefield: Bad Company 2 Release

Read carefully, for I shall write this only once. And that means I am writing it in English :)

I am still in a small state of shock. Maybe the Deviations spoiled it already, but hell, Ill start right at the beginning and well see if I can add any suspence into it. I also wish to state - for the record - that I deeply resisted using "Deutschland, Deutschland Uber Alles" as the title for this entry.

Today I woke up. If I ever fell asleep - I cant really tell since I had a night filled with Insomnia - something that usually happens when I am exited. Me and a Mate had planned to go to the midnight release of Bad Company 2 and since there was a offer that the first ten people in military outfits would buy the game for 10 cent, we decided to arrive there about 10 o clock.

My Gear was my standard issue Super-Human Awesome Bundeswehr uniform. Pants, parkas and field shirt, alongside with a MBB Assault vest with the Fallschrimjäger Beret on top. To add to the fun, I had a water gun in the holdster and had created a Rocket Launcher out of the same paper barrel I got Alinas Drawing Print out of. Remember this as you read on.



I arrived at Webhallen about 11 o clock in the morning - my mate had yet to leave home. Upon arrival, I was told I was number 14 with some daring buggers having arrived 3 in the morning wearing Brittish Army Chemical Protection Suits. Thoose things (I owed them myself once) are cold, nasty, and only slighly military, yet for the first two reasons, I respect them enought since they was out in the cold way longer then I was.

I was also told that places 11-18 would be able to get used games from the Tournament against Dice employees and I figured this sounded nice.

We spent a relaxing (very much so in fact) 9 hours inside Webhallen in their comfortable couches, trying on games, talking, having a jolly good time in fact !



After said nine hours, we where to spend three in the cold - and thoose three hours felt alot longer then the nine inside. However, a steady stream of Hot Chocolate did what my four layers of clothing failed to do - keep the cold out. During this time, Media and Webhallen Video did interviews with - amongst others - Me.

At 22.00, we was allowed in to play the game in a tournament against Dice Employees. I had in front of the video stated I was satisfied if I managed to kill ONE of them - and that I did. We was also allowed to ask questions to a Dice Rep. I had two - Why Medics carried Heavy Machineguns (I felt that one was answered with full satisfaction) and if they planned to add more G36 variants (Declined :( ).

At 23.55, they was to announce the winner of the Best Dressed contest. The price was Limited Edition of the game, Logitech-kit (G35 headset, G19 keyboard, G9 mouse) as well as a QPAD. For the record, I still use my Battlefield 2 QPAD. Thoose things last for an eternity.

I did not expect to win. Me and a few mates had discussed who we tought would win and most bets pointed at either one of two Royal Irish Regiment, one of the more fanciful attempts at semi-military or a young kid dressed in a beret and american uniform. The Dice Rep (I think it was a boss) stood up and the crowd went silent. Then he asked for the guy who asked the questions about medics and the machineguns - whereupon my mate quietly said "Its you". I am pretty sure there is a video of all this - I saw the camera - and when I look at it, I will be sure to note my expression because what I felt was suprise. Honest suprise and a feeling of deepest happyness.

Remember that I wanted you to remember that the tube that carried Alinas Drawing print home was turned into a Rocket Launcher?

According to the Dice Rep, this was a major reason why I won. I never tought a bored night, exitement and a pencil could give you such an edge.



The brisk walk home did not feel as bad on aching feet as it could have done...