söndag 19 december 2010

Var tog "Försvar" i Försvarsmakten vägen?

Jag skulle kunna börja lite clishéaktigt och säga att "landet har problem" osv, men det vet vi alla redan att det har. Det har stora problem, och har det inga så hittar landet på några. Men framför allt så har vi en massa personer som vill lösa de här problemen då problemlösning (som i sin tur istället skapar problem) är något av en nationalsport.

Ingen annan stans är detta så uppenbart som i Sveriges Försvarspolitik.

Sug på ordet. Försvar. Det är lätt att få bilder av gamla Kustartelleriet och tecknade bilder ur samhällsbokens avdelning om kriget kommer. Jag är väldigt säker på att ordet i sin mening inte avsåg en "Försvarsmakt" vars enda syfte och mening i nuläget verkar vara att fara runt i världen på Fredsbevarande insatser.

Och nej, det är inget fel på Fredsbevarande/Fredsframtvingande insatser. Det vill jag bara statuera här och nu. Afganistan, Kosovo, Kongo, Tchad, Cypern, Gazaremsan. Vi har gjort en hel del bra arbete genom historien när det kommer till internationella insatser, och det är också god fältövning, ger oss kontakter och gör att vi i många av fallen bidrar till världsfreden.

Men är det verkligen något man ska bygga ett försvar kring? Tja, tänk själva. Svaret blir pinsamt uppenbart efter ett tag att ett försvar som mest baseras kring att bekämpa motståndare med begränsade resurser inte kommer fungera om fienden har mycket resurser.

Försvarsmaktens mål och syfte är att med vapenmakt försvara landet vid behov. Jag skulle vilja säga att det är ingenting Försvarsmakten har möjlighet att göra i dagsläget. Faktum är att den idé som låter mest talande i händelse av krig är den idén som Danmarks dåvarande försvarsminister hätskt föreslog - att ersätta försvaret med en telefonsvarare som sade "Vi ger oss" på olika språk.

Vad har då Försvarsmakten för problem?

1: Försvaret kan inte försvara Sverige.
Lång historia kort: Vi har begränsat med jaktplan där krigsbasernas underhåll vittrar sönder, Försvarets "signalspaning" fyller inte sin funktion utan spanar hellre inåt åt Polisen än utåt åt Försvaret, materalet är mer lämpat för Fredsbevarande insatser, manskapet räcker inte till och...

2: Försvaret är en usel Arbetsgivare.
Yrkesförsvaret som det numera är rankas antagligen som en av Sveriges värsta arbetsgivare, speciellt med tanke på hur viktig dess funktion är. Det är dock hittils den enda myndighet jag hittat som säger upp personer via SMS, varpå de efterlyser nytt folk till en plats där vederbörande ej uppsagds ännu - och detta för han ville diskutera sina nya anställningsformer med facket först.

Ska vi sedan lägga till att de som skadas inte alls får den vård och stöd de har rätt till så kan vi lugnt sammanfatta att Försvaret inte direkt är något Sveriges smarta och kvicktänkta (De som Försvaret vill ha...) inte direkt lockar. Inte med tanke på hur mycket de kan tjäna i det civila.

Relativt dålig lön och få förmåner samt ett tvång att åka till platser utanför landet där om du blir skadad inte får den hjälp du behöver. Check.

Hur löser man de här problemen?
Det är nu vi kommer till alla Svenskar favorisysselsättning, men då det här handlar om Försvaret av landet så anser jag det extra passande att jag ska just ge min syn på hur man löser just det här problemet:

För det första måste Försvarsmakten återgå till Ritbordet. För det första ska man avgöra vad man behöver för att försvara riket. Jag är säker på att en hel del högre militärer säger att man nu vet det, men ni har fel. Ni har inte ens riktat in försvaret på att försvara riket, alltså kan Försvarsmakten inte göra det annat än vid ren tur eller ingripande från Vänligt Sinnad(e) Nation(er) Blå.

Tanken med ett Svenskt Försvar är att det ska vara dyrt att anfalla landet. Det ska helt enkelt inte vara värt besväret. Problemet är att nu när Arktis blir allt mer angeläget för många nationer så börjar priset bli allt mer värt att betala, speciellt för somliga nationer. Insatser för Fred i all ära, men dessa ska vara frivilliga och inte Försvarsmaktens huvuduppgift.

Samtidigt måste man krydda rekryteringen till Försvarsmakten rejält. Högre löner, förmåner (te x utbildning inom visst yrke & sedan förtur till civila kurser inom yrket) samt komplett skattebefrielse vid Internationella Insatser. Slutligen måste man se till att de som blir skadade tas om hand på ett korrekt sätt. Det är inte acceptabelt att skicka ut folk utan ordentlig omvårdnad.

Det är dessa steg Försvarsmakten måste ta. Annars kommer försvarsmakten om några år drälla med de personer de absolut inte vill ha med jobb som de inte klarar av. Och det vill varken de, jag eller ni.

1 kommentar:

Skyttesoldat Jansson sa...

Klockren analys, dina åtgärdsförslag är också bra.

Vi har den försvarsmakt som våra politiker anser att vi ska ha, och så länge de vill tro det bästa om vår framtida säkerhet och fortsatta oberoende kommer de att fortsätta mala sönder vår försvarsförmåga.

Om det skulle gå snett någonstans i vårt närområde kommer vi att märka att den som är stark har råd att göra (och/eller säga) det rätta, medan den svage får nöja sig med att gilla läget.

Den kortsiktiga "bra-väder-analys" som är förhärskande i Rosenbad tar ingen hänsyn till den långa och kostsamma väg det blir att gå om vi om 10-15 år måste upprusta kraftigt p. g. a. förändrat tonläge från en stor granne i öst.

Hur lång tid tar det att återfå volym och förmåga i försvaret om detta scenario skulle bli verklighet?

Inte vet jag, men dyrt skulle det bli.

Det pågående kompetensdränaget är idiotiskt och tragiskt, baserat på förhoppningsfulla analyser om att vi vilar tryggt i EU-familjens barm.

Den som vill resa i en fredlig värld imorgon måste lösa biljetten idag.

Skyttesoldat Jansson