söndag 26 december 2010

Att inte veta är en plåga. Att inte se är ungefär lika illa. Att gissa är inte kul. Och vad jag vet är antagligen fel. Hur fan det kommer sig att vi troligen nyfiket likt katter går kring varandra vet jag inte. Men det är det vi gör. Och vi vet båda hur spelet spelas. Ingen kontakt. Inget samtal. Ändå spanar jag efter henne och hon på mig.

Och jag skriver på svenska - för språket kan hon inte - på en plats hon inte känner till.

Det värsta är nog egentligen varför. En bra vän gick förlorad och det till ingen nytta alls egentligen. Tystnaden har försökts brytas. Med samma resultat.

Inga kommentarer: