söndag 4 juli 2010

Valhemligheten är fundamental

Det är med viss sorg, och lätt ilska jag läser följande artikel i Svenska Dagbladet. En person har åtagit sig att åka längst röda linjen för att ta reda på varför somliga är villiga att avslöja vad de röstar på och andra inte. Personligen tror jag inte det har så mycket med kulturer som artikeln vill påskina - men huvudfrågan är varför svensken är så rädd att berätta vad han röstar på – när allt annat privat blivit offentligt.

Här någonstans stannade jag upp och undrade om mannen förstod vad han skrev. Analogin är urtjatad vid det här laget - Men det är faktiskt fortfarande en skillnad på att bli våldtagen och att knulla.

Sedan börjar artikeln med att berätta om en festdeltagare som inte vill berätta vad hon röstar på. Och trots att det är en privat fest så insisterar han på att fortsätta gapa om varför hon inte vill berätta. Det är trots allt hennes ensak. Och det är också hennes ensak vad hon röstar på.

Det har inte han med att göra.


Vidare frågar han sig varför svenskar är rädda för att berätta vad de röstar på. Som om det vore något fånigt. Som om det vore något skamligt - som att det är lite som att erkänna att man är allergisk mot Äpplen. Artikeln nämner också att det finns en tradition av Valhemlighet i landet. Att man inte ska berätta vad man röstar på. Mig gör det detsamma. Jag svarar gärna den som frågar - vilket få gör, de vet redan vad jag tänker rösta på. Men om någon skulle fråga mig och jag inte var säker är jag inte säker på att jag skulle svara.

Det vore som att man måste försvara sina åsikter i alla lägen säger Jacob. Och Ja. Det måste man ofta göra om någon frågar vad man ska rösta på. Därför att den som frågar brukar oftast vara ute efter att omvända. Det vet jag själv från erfarenhet.

–En av demokratins märkligheter, fortsätter P-G, är att vi har rätt att rösta hur vi vill, av vilken anledning vi vill, även om vi inte vet varför. Om jag inte vill veta någonting om partiernas politik har jag ändå full rätt att rösta.


En mycket bra sammanfattning som P-G förstår mycket bättre än Journalisten som skrivit artikeln. En artikel som avslutas med att han återigen ringer upp kvinnan från början av artikeln och visserligen ber om ursäkt - varpå han sedan ställer frågan igen.

Valhemligheten är grundläggande för att ha en fungerande demokrati. Det måste helt enkelt vara ett personligt val att få säga vad man ska rösta på - även om man kanske inte vet varför. Och jag måste erkänna att jag finner artikeln osmaklig som försöker se Valhemligheten som någonting fånigt. Dock har alla i artikeln någonting gemensamt. De gillar demokratin. De gillar att kunna bestämma. Men de värdesätter också sina privatliv. Ens privatliv är inte mindre skyddat bara för att man säger vad man röstat på eller håller det dolt. Alla människor har olika saker som de helst inte säger. Och för somliga är det helt enkelt vad man röstar på.

Denna arrogans inför Valhemligheten är skrämmande. Och dessvärre ett tecken för det Nya Sverige under Alliansen och Socialdemokratern med Lakejer.

Inga kommentarer: