Skämt åsido, jag ska inte Kandidera. Inte i ordets vanliga bemärkelse. Min kandidatur ligger i att jag kommer kämpa för att vi som Parti ska till Riksdagen. Och för att göra det kommer jag hjälpa varenda kandidat som vill ha min hjälp inom de områden jag är duktig i. Det är min kandidering. Det är mitt sätt att vara Folkvald. Det står inte på pappret, det står inte i en ansökan, det kommer inte finnas i provvalet - och likväl kandiderar jag för att den del av den jag är ska finnas i Riksdagen, aktivt kämpandes för mina ideal.
Jag skulle inte ha någonting emot att jobba i Riksdagen, men när jag ser alla hinder som en Riksdagskandidat kan behöva hoppa över så ser jag inte nödvändigtvis att jag har viljekraften att stå emot. Jag kan ha svårt att ta ojuste kritik - något som de flesta riksdagskandidater får dagligen och inte kan göra mycket åt. Jag kan ha svårt att hålla humöret en dålig dag - och den som väcker mig gör bäst att inte finnas i lägenheten.
Men med Kamera och inte Automatkarbin, hjärna, hjärta och själ ska jag lägga ner för att vi ska vinna det här.
PS: Några av er som inte känner mig undrar säkert om det verkligen finns en sådan bild.
Det gör det. Jag saknar för övrigt de där kängorna. De försvann i Flytten.
3 kommentarer:
/salute
*nice* jag är på att kämpa för piratpartiet in i riksdagen.
Sedan blir det de kandidaterna som det blir.
Kul, Jonathan! Du har hajat något som många inte har hajat. Man kan påverka politiken på tusen och åter tusen olika sätt, och den parlamentariska vägen är bara en av många - och inom den parlamentariska vägen finns det också tusen olika vägar och varianter, varav riksdagsmannaskapet bara är en av många.
Kör hårt, Jonathan! Vi behöver dig!
Skicka en kommentar