lördag 5 september 2009

Optimist, javisst!

Det var ett tag sedan, men en artikel i DN fick mig att öppna ögonen och vilja börja diskutera Israel igen. Ni som följt med i mer än en blogg vet att jag förhållit mig positiv till Israels rätt att existera och att mina åsikter i frågan är långt mer komplexa än vad som går att sammanfatta här även fast jag generellt brukar reta upp förespråkare på båda sidor genom att säga att att området är motsvarigheten till kvarterets bråkigaste sandlåda - inte storebrorsmobbing som vissa andra önskar påskina att det är.

I den här nästan löjligt optimitiska artikeln så nämns följande rader:

EU:s utrikestalesman Javier Solana var förhoppningsfull om att få i gång fredsprocessen mellan Israel och palestinierna på nytt.

– Jag tror det är möjligt att vi kan få till stånd en ny dynamik i samband med att FN:s generalförsamling öppnas. Det kan misslyckas, men jag tror att alla parter vill det nu, och målet ska vara två stater utifrån gränserna från 1947, sade Solana.

Det finns ett ordspråk som säger att den som inte lär sig av historien är dömd att upprepa den och den situation som Israel absolut inte vill upprepa - och därför lär sig av, är Oktoberkriget 1973. Sex år tidigare, 1967 hade Israel under Sexdagarskriget erövrat Gaza, Golanhöjderna, Västbanken och Sinaihalvön. Ockupationen av Sinai hävdes efter kriget, och Jordanien har numera inga anspråk på Västbanken (även om Palestinierna har det). Gaza är delvis ockuperat av Israel fortfarande.

Anledningen till att ovanstående områden intogs beror på att Israel behöver Strategiskt djup - att kunna låta en angripare ha lite land som är mycket lite värt eller värdelöst så att man kan retirera. De nya bosättningarna på ockuperat land har motverkat detta och IDF (Israeli Defence Force) är mycket irriterade över detta, men kan inte göra mycket förutom att gapa på politiker som inte lyssnar.

Det är också av denna anledning som en tvåstatslösning inte kommer till frukt enligt 1947 års gränser. Israel kommer inte acceptera detta. Det kommer ge dem en fientligt inställd stat (den som tror något annat är en fullkomlig idiot) precis vid sina gränser, och det kommer Israel inte acceptera.

Sedan man man också diskutera vart den Palestinska staten ska ligga någonstans. Det logiska valet är delar av Sinai, delar av Västbanken samt Gazaremsan. Golanhöjderna bör bestå i Israels ägo tills ett fredsavtal mellan Syrien och Israel kan komma till stånd.

Detta skulle även ge en jämn fördelning mellan de tre länder som just nu bär störst ansvar för palestiniernas nuvarande situation (även om de själva har stor skuld till att de blev utkastade ur Jordanien). Dock så måste Palestinska myndigheter genast och ovillkorligen ta tillbaka alla krav på Israels förgörelse, för så länge de kräver det så kommer de aldrig få land till att ha en egen stat och Israel måste sluta upp med dumheterna att bygga på Västbanken.

I övrigt anser jag att Aftonbladet hade fel och bör be Israel om ursäkt och att Jerusalem borde bli en helt neutral stad, styrd av en trojka med en präst, en iman och en Rabbi samt att vårt eget svenska försvar bör upprustas.

Inga kommentarer: