måndag 19 januari 2009

Spelrecension: Strike Figthers 2

Strike Fighters Project One. Som svensk releasetitel höll spelet förvånansvärt lite innehåll. Jag blev själv besviken när jag köpte det första gången. Tyckte det var en oerhört besvikelse. Då förstod jag inte grejen med Thirdwires "Simlite" Serie. Nu gör jag det och tycker det är en framgång.

Thirdwire är ett mycket litet bolag i Texas, US som lever på just Simlite genren. Några knapptryckningar och du har ett arkadspel likt Secret Weapons over Normandy eller ett spel där fysik och förhållanden kan liknas vid det riktiga. Chefsprogrameraren arbetade bl a med Microproses European Air War och liknelserna mellan detta och Strike Fighters är många.

Som jag redan nämnt var just hans första titel en besvikelse då. En del bestod säkerligen av det svenska priset. 399 kr för ett flygspel med en enda kampanj, fyra flygplan, medioker grafik och ovanlig fånigt dum AI. Även om jag faktiskt spelade uppföljarna (som var oerhört mycket bättre) så tyckte jag mest Strike Fighters Project One var lite av ett dåligt skämt och förstod inte hur det ens kunde ha släppts. Dock var jag glad att de hade gjort det för det öppnade vägen för tre andra titlar i samma stuk - Wings over Vietnam, Wings over Europe och Wings over Israel. Samtliga dessa titlar innebar någonting nytt för genren och den här gången har Thirdwire valt att gå tillbaka till ursprungstiteln.


A-4C Skyhawk i Legoknektarnas tjänst. Kostade 27 000$ att köpa in.

Jag laddade ner spelet. Stopp. Vänta. Jag vet att detta är en piratblogg, men det är faktiskt inte som det låter. Jag laddade ner det efter att ha betalat för det. Det stämmer, detta splitternya spel såldes för 19 dollar, ett pris jag tycker är värt att betala. Det är många bolag som höjer priserna när de borde göra tvärtom. Thirdwire inte bara ut en lagom summa för spelen, han erbjuder också personlig support på företagets forum. Och det du får för priset är imponerande.

Det finns en hel del skillnader nu. Antalet plan är faktiskt färre. Du har F-4 Phantom, A-4 Skyhawk och F-100D Super Sabre att flyga men de två tidigare finns i en mängd olika varianter och utföranden beroende på tidsperiod. Du har nu fem kampanjer istället för en som sträcker sig från 1959 till 1975 och beskriver ett krig som utförs mellan US-Ledda FN Styrkor på ena sidan tillsammans med ett kungadöme under anfall samt en lömsk fiende som är uppbackad av Sovietunionen. För att göra det hela intressantare så har kungadömet rekryterat det som blivit 1st Special Operations Wing, en enhet uppbyggd av Legopiloter och det var som en av dessa jag skulle kasta mig in i spelet. Det som är speciellt för just denna grupp av piloter är deras möjlighet att köpa in Flygplan från de som finns i spelet.


En Hawker Hunter skadskjuts av min automatkanon som sedan hänger upp sig. Han lyckades till och med flyga tillbaka och landa, vilket förvägrade min första nationsflagga för nerskjutning under cockpit.

Det första jag noterar är att grafiken är oerhört mycket bättre, att du har mer känsla över ditt flygplan och att dina jaktrobotar är ungefär lika pålitliga som djävulen. Det är vad jag får betala då jag har fienden på "Hard" och alla andra inställningar på Normal. Det betyder att jag får lyssna på min flygstridsledare och hoppas att denne ser alla fiender på sin radarskärm - såvida du inte flyger en F-4 i senare tider saknar ditt eget flygplan just denna lilla tekniska vinning och du får hålla ögonen öppna åt alla håll.

Det hjälpte föga under mitt första uppdrag med Legopiloterna då en MiG-17 dyker ut ur molnen rakt bakom mig och påbörjar metodiskt att beskjuta mig och min rotekamrat. Det är en angenäm överaskning att se fiendepiloterna så mycket på alerten och jag bestämmer mig helt enkelt för att fly scenen - en F-100D vinner inte i svängstrid mot en MiG-17. Jag utför mitt uppdrag vilket är en enkel sak eftersom det består i att spana över ett visst område.

Om man jämför med orginalspelet där motståndaren oftast flög i samma jämförbara banor, knappt gjorde undanmanöver och exploderar så fort en kula från din automatkanon rör vid dem så är det ett gigantiskt steg framåt, även om det varit fyra titlar emellan. Skademodellerna är inte riktigt som jag är van vid (efter Il-2) men det hade jag inte heller räknat med. Dock är det positivt att du kan bli skadskjuten istället för att bara helt enkelt bekvämt explodera.


Min F-11 Tiger blir bryskt nedskjuten av en av fiendens Hunters.

Så nu kommer vi till det geniala som gör Thirdwires Strike Fighter serie till vad den är.

Moddarna.

Du hörde rätt. Spelet är otroligt lättmodifierat. Det första jag gjorde med spelet efter att ha prövat det var att göra små ändringar som gjorde att alla andra flygplan i spelet gick att flyga, och inte bara flyga, de går nu också att köpa till sig som Legosoldat för de pengar du tjänar. Men det är inte allt. På nätet finns hundratals flygplan att ladda ner, allt från biplan från första världskriget till de toppmoderna Jas-39 Gripen och Eurofighter. Själv beslöt jag mig att ladda ner flygplan från tidsperioden för att kontrollera hur de betedde sig i simulatorn. Det blev F-5, F-11, J29F Tunnan och J35B Draken som laddades ner och alla betedde sig så som det är tänkt vilket inte nödvändigtvis gjorde det lättare att bekämpa den oerhört svåra fienden i dem. Som en extra bonus behövdes inte ens någonting extra göras för att kunna köpa dem i Legopilotkampanjen. De finns där att köpa om årtalet är rätt.

Hurvida jag rekommenderar Strike Fighters 2 är en annan fråga. Jag gillar spelet oerhört mycket och via CombatAce får jag ner vilket flygplan jag än vill flyga till det. Det är också billigt, och har mycket potential att göra lite vad man vill med. Gillar du en flygsimulator, vill ha en stor mängd flygplan att välja mellan samt inte kräver ner-i-minsta-detalj realism så är det en stor chans att Strike Fighters 2 tillfredställer just dina behov - och med ett pris på 169 Svenska Kronor så är det kanske inte världens största chansning heller.

Strike Figther 2 hos Thirdwire - För köp, mer info och Screenshots.

Inga kommentarer: