måndag 29 september 2008

Tänk om Insider styrde landet?

"Rösta in oss allihop, det kan inte bli värre än vad det redan är"

Är det något program från TV som jag alltid ser till att ha på hårddisken så är det Insider om Småpartier som vill in i Riksdagen 2006. Det är humor på hög nivå och är bland det bästa som skapats med Robert A. Ovanstående citat fälldes av en deltagare i debatten, och just nu vet jag inte om jag ska hålla med eller inte, men vi ska ta en titt på vilka som deltog. Inom parantes är hur många röster de fick. (Källa Valmyndigheten).

Aktiv Demokrati (81)
Fårgutapartiet (10, varav 6 från Gotland)
Kvinnokraft (116)
Nordisk Union (35)
Palmepartiet (5)
Partiet.se (61)
Rikshushållarna (8)
Enhet (2648)
Feministiskt initiativ (0.7%)
Nationaldemokraterna (3064)
Piratpartiet (0.63%)
Rättvisepartiet Socialisterna (Flera kommunala mandat)
Skånepartiet (11)
Sverigedemokraterna (2.9%)
Unika Partiet (222)

Så, med den här listan, skulle det då kunna bli bättre? Om vi bortser från hur många röster de faktiskt fick och ger alla samma mandat (6.6% av Rösterna var ungefär) så får vi ett land där följande saker antagligen skulle vara fakta; om vi även förutsätter att partierna samarbetar inom vissa frågor och viker sig i andra.

* Linda Rosing skulle vara Riksdagsledamot
* Nationen skulle antagligen befinna sig i förhandlingar om sammanslagning. Hur de skulle sluta vill jag inte spekulera i, även om man nog kan gissa sig till utgången.
* Fildelning skulle legaliseras
* Socialbidragen skulle höjas
* Vi skulle ha en presskonferans där en man med skägg förklarat att vi hade "Röstat bort alla skatter" för att de sedan antagligen skulle vara kvar - om än sänkta.
* Omvänd bevisbörda skulle införas i Våldtäktsfall
* Ett visst antal Riksdagsledamöter skulle styras från nätet av Sveriges befolkning - och därmed också av andra partiers medlemmar och Riksdagsledamöter.
* Ytterligare sk positiv särbehandling skulle finnas i samhället.
* Landets nationalekonomi skulle raseras (Ren gissning, men jag det beror helt på om vi får en kompetent minister och jag litar inte helt på de partierna).
* Sverige skulle gå ut ur EU
* Skåne skulle bli en egen stat.
* FRA-Lagen skulle rivas upp.

Skulle det bli bättre? Avgör själva.
Fler förslag på vad som skulle hända är givetvis välkomna.

onsdag 24 september 2008

Sverige och den Gråtande Federleyn - Episod II: Anfallet från Låtsasliberaler

"Jag vet att det här inte är en lika sexig fråga som FRA-Debatten..."
Fru Talman till personerna på Åhörarläkaren, dagen innan votering.

En sexig fråga. En fråga som engagerade folket. En fråga där folk kommer ihåg en sak. Fredrik Federley, Centerpartist. Han hade uttalat sig emot lagen, och höll en teater där han försökte spela på båda sidor av planen, och kunna hyllas som den person som förbättrade lagen för att skydda svenskarnas integritet.

Så han grät ut i TV. Sveriges folk var beredda att acceptera Fredrik Federley som sin nya nationalhjälte, mannen som skulle gå till historien för att ha trotsat partipiskan och röstat nej.

Nästa dag röstades lagen igenom.

Vi kände oss förådda
, och med all rätt. Fredrik Federley hade hållit ett mycket känslosamt tal som såg bra ut på TV, men hans bön till Tomhylsan var besvarad på förhand.

Den 16:e September så fick vi höra att nu skulle skiten bort. Sex riksdagsledamöter fick ta emot folkets jubel då de lovade att rösta emot lagen. Och nu är även det hoppet borta.

Jag har inte sagt det förut, men jag säger det nu.

Politikerförakt.

Det är det jag känner. Finns det ingen politiker i det här landet som är hederlig nog att hålla sitt ord utan att det betyder någonting annat än att det ska bort?

Riv upp. Gör om. Gör rätt.

Allt annat är fullkomligt oacceptabelt!

Across the Stars...

...the force was unleashed. The Republic Crumbled. The Empire was born. By figthing at all, the Jedi lost. The Clone Wars was the biggest Jedi Trap created. By fighting, the Jedi lost. Clones fire. And Jedi die. This was Order 66.

Den 16 Maj 2005 såg jag Star Wars Episod 3: Revenge of the Sith för första gången. Som Star Wars fan är det något jag kommer ihåg, och jag minns fortfarande min känslomässiga reaktion på när Kejsardömet föds och senaten applåderar.

"Peace, Security and Order".

Det är de ord som används idag när våran egen frihet begränsas. Frihetskämpar på barrikaderna står skuldra vid skuldra för att försöka informera att "nej, det här är inte frihet".
Oftast är det försök som en korrupt och gammalmodig industri att säkra sin inkomst i tio år till. Ibland är det ren okunskap. I andra fall för att motivera en myndighets existens.

Idag röstas det om ett försök att ta internet ifrån oss. Även om detta röstas ner så finns det fler hot mot vår frihet på horisonten.

Sluta aldrig kämpa. Ge er aldrig. Om ni ger er, har de vunnit. När era barn ställer frågan vart ni var när vår frihet togs ifrån oss, vad vill du då svara?

torsdag 18 september 2008

Torsdagsfilosofi

There is no enemy. There is no Victory.

Att rensa själen gör folk på olika sätt. Jag vet inte varför eller hur, men jag gillar att sitta med fönstret öppet och spela hög musik. Kanske för att jag rensar själen medans jag irriterar min granne - men det kan lika gärna ha och göra med att kombinationen stämningsfull musik + vind är någonting jag gillar. Fråga mig inte varför men det är oslagbart för mig ibland när jag tänker - och ibland när jag vill slippa.

Ibland när jag slåss för någonting så finns det stunder då det känns som man bara vill ge upp. Att man inte orkar längre. Att det som du vill uppnå ligger bortom din kapacitet. Och så är det om ditt mål ligger 114 mil härifrån. Där är själva avståndet någonting som skulle få många att ge upp. Även jag.

Kommer jag ge upp? Antagligen inte. Jag fortsätter hoppas.

Appråpå senaste inlägget...

...så blir det en kaka till den som kan gissa vart mitt citat kommer ifrån och hur det relaterar till mitt inlägg.

onsdag 17 september 2008

ВДВ – с неба привет...

...ультрамариновый набок берет Тельник с волной и море погон, С небом навек десант обручен! ВДВ – сколько побед, из парашютов белый букет.

Jag har nyss återupptäckt ett gammalt spel jag spelade för ett år sedan som egentligen är äldre, men mitt intresse för just den rätt lilla genren var rätt dött innan. Spelet ifråga påmindes jag om när jag spelade Battlestations Midway, ett spel som tar spelaren till simplifierad flotttaktik under Andra Världskriget. Zeroes. Torpedplan, Prince of Wales, Yorktown - hela rasket finns med, enkelt att spela och du kan själv kontrollera en enhet.

Spelet som jag blev påmind om var Janes Fleet Command, ett spel där du gör mer eller mindre samma sak - bara oändligt mer komplicerat. Här måste du även tänka på ammunitions och bränslenivåer hos dina fartyg och flygplan, du måste vänta på att din Ubåt kommer till rätt djup innan du kan ge den order och du måste även identifiera inkommande som flyger mot dig. Innan du gjort det vet du inte om du avfyrat ett gäng luftvärnsrobotar mot en Argentisk Super Etendard eller ett passagerarflygplan. Fartyg måste även ges eldtillstånd för moteld för inkommande "Vampyrer" (Smeknamn för robotar som skjuts mot fartyg) och att rädda nerskjutna piloter brukar på de svårare uppdragen vara heltidsjobb för två helikoptrar.

Men vad som gör spelet extra intressant är uppdragen. Flera uppdrag utspelar sig nära Skurkstater eller i Persiska Viken, andra skildrar mer eller mindre osannolika scenarion. Dessa fångar oftast mitt intresse, trots att scenariot baserat på Falklandskriget är min eviga favorit. Det är alltifrån ett uppdrag där en gemensam Rysk-Amerikansk flotta måste krossa Ukrainska nationalister till en passage i Östersjön där Tyskland blivit galna och har lagt en blockad som du som Fransk Flottofficer måste bryta igenom med ett hangarfartyg och ytstridsfartyg.

Och det är på grund av de här osannolika scenariona som FRA-Lagen behövs.

Det är vad idioter som dessvärre råkar styra landet anser. Det är vad Fredrik Reinfeld sa i Vaxholm. Och det är vad jag fortsätter få höra av folk som inte förstår vad FRA-Lagen går ut på.

Georgien. Den krisen kunde ses av en blind man som fick höra omständigheterna för fem år sedan (Se bara på Ghost Recon). Det behöver vi inte massavlyssning av folket för. Tom Clancy skrev en bok där en terrorist flyger ett flygplan in i Capitolium flera år innan 9/11. Det förespådde 9/11 mer än vad FRA förutspådde Georgienkrisen.

"Vill ni inte ha signalspaning? Ska landet lämnas oförsvarat?" frågar en gubbe på korvkiosken när jag beställer min Tvåhundragrammare med Ost ikläddpirattröja och hållandes den flagga jag viftat med under dagen. Jag suckar trött. Alltför många, från den här personen till Göran Tingvall har ställt samma fråga och jag ställer som trogen försvarsvän samma svar - att även om FRA-Lagen innebar signalspaning - vilket den inte gör, så skulle det försvar vi hade inte kunna agera på de kriser som den skulle kunna upptäcka. Faktum är att jag skulle nog vilja se FRA-Lagen som ett troligt motiv för någon att angripa oss. Vi kränker andra länders medborgares privatliv.

Och det var därför jag stod på Mynttorget den 16 September viftandes en Piratflagga och hållandes ett improviserat tal. Det var därför Hoppets Demonstration stod på Sergels Torg. Det var därför över tretusen personer i hela landet tog ledigt, gick ut på gatorna och höll knytnäven högt för att aldrig mer ta ner den tills FRA-Lagen var borta.

Oavsett om jag leder en Fransk Flottgrupp i ett spel eller en parad med Piratpartister in på Sergels Torg så ger jag inte upp. Och det kommer inte mina vänner att göra. Alla de frihetskämpar som skanderade på alla platser i landet kommer inte ge sig förrens alla frihetskränkande lagar rivs upp.

Och därför samlades vi den 16 September för att göra någonting som är etsat i sten i Grundlagen. Vi kom för att utöva vår rätt att demonstrera. En demonstration är aldrig illegal (oavsett vad idioterna på Aftonbladet skriver). Rätten att demonstrera kräver inget tillstånd. Den kräver bara att man inte stör trafiken eller utgör en fara för tredje man. Det visste vi när vi stod på slottsbacken den 16 September. Det visste polisen. Det visste Reinfelt som sin titel till trots inte får oss tysta.


(Foto: Christian Engström)

16 September. Det är en dag som många sett fram emot under en lång tid. Ända sedan vi stod utanför Riksdagen strax innan Riksdagsledamöterna tog sitt sommarlov har det pratats om att vi ska visa att vi inte glömmer ett sådant svek som skedde när FRA-Lagen röstades igenom.

Därför gick jag då till Mynttorget för att se om någon politiker vågade se mig i ögonen, om de vågade stå för detta gigantiska klavertramp - och för att se om de vågade be om ursäkt vilket jag även uppmanade dem i ett improviserat tal på platsen.

Ingen politiker kom någonsin fram till en aktivist och bad om ursäkt.


(Foto: Christian Engström)

Vi gick mot Storkyrkan där polisen var till stor hjälp och nytta genom att fixa en bra plats åt oss på Slottsbacken. De hjälpte oss även mycket när vi skulle vandra därifrån till Sergels Torg och vi fick ett de-facto Demonstrationstillstånd över Drottninggatan, något som i normala fall aldrig beviljas.
Vi anlände med Jolly Roger i täten och under jubel från Hoppets Demonstration - en ankomst som enligt vissa jämfördes med när Rohans Riddare anländer i Sagan om ringen. Andra nöjde sig med den enkla kommentaren "Jävlar vad mycket folk".


(Foto: Okänd. Vill du ha cred, hör av dig så fixar jag in namn och länk)

Väl på plats blev det tal av bl a Amanda Brihed, Rick Falkvinge, Christian Engström med flera men jag tröttnade efter en dag av skrikande och gångande med stor flagga. Jag gick hem och till den korvkoisk där jag mötte gubben som jag skrev om tidigare.

Det var en bra dag, och det verkar som det kommer fler sådana. Sveriges folk kommer inte stå still när vår frihet tas bort. Vi har redan börjat de fyra lådornas väg. Ballot box är vårt hopp.
Rösta bort de som vill rösta bort er Frihet!

En röst är aldrig bortkastad. Det är den del av vad du tror på. Jag kommer rösta på Piratpartiet. Jag har ingen tillförlit att andra personer kommer rösta ner de här lagarna än de som jag vet stod brevid mig och frös, delandes ut flygblad som enbart informerade om lagen eller demonstrerade på olika platser i landet. Det var LUF och Ung Vänster som var våra vänner mot FRA för två år sedan - och de är de fortfarande. De står med oss längst fram på barrikaderna och för det ska de ha tack.

Tack för ert stöd ni som kom. Tack ni som ville komma men inte kunde. Tack ni alla som kämpat för att Sverige ska fortsätta vara ett land där man kan stå för demokratin.

tisdag 16 september 2008

Demonstrationsförberedelser

Sitter här och äter frukost medans jag förbereder mig för dagens aktion mot FRA. Det är äntligen dags att visa Riksdagsmännen, att se dem i ögonen för deras handlingar och få dem att känna att det ska ta sitt ansvar för vad de gjort.

Detta kan man inte göra två kilometer därifrån.

Därför kommer jag att befinna mig på Mynttorget kl 10.30 med en Jolly Roger i handen för att påminna Riksdagsledamöterna i det här landet vad de har tagit från oss. Och vad vi ska ta tillbaka.

Andra som bloggat om dagens demonstrationer: Amanda Brihed, Opassande, Rickard Falkvinge, Anna Troberg, Oscar Swartz

onsdag 10 september 2008

"Conn, Six. We play in five..."

"Chavez here, I just dropped two." The excitement of the moment masked the shame of how easy it had been. This was pure murder.

Femtio gånger. Säkerligen fler. Det är så många gånger jag har spelat om uppdrag i Rainbow Six, Raven Shield. Nu när jag tänker på det är det med all säkerhet fler. Bara flygplatsuppdraget tar mig tre-fyra försök - trots att jag numera kan kartan och taktiken utantill. Och fuskar gör jag ibland. Kan misslyckats trots den inskrivna "Godteam" koden.

Varför jag misslyckas är olika. Ibland har jag glömt att utrusta en lagmedlems MP-5 med ljuddämpare eller så har en av krypskyttarna kommer för nära fönstret där ena gisslan hålls fången. I andra så tittar en terrorist ut vid fel tillfälle.

Att höra "Alpha, Go" och sedan se sin plan för storming av ett enda rum utföras av åtta personer - som kämpar mot två, max tre - och ändå kan något gå galet. Det pinsammaste hittils var efter en perfekt operation då jag dessvärre valde fel granat. Istället för en chockgranat blev det en splittergranat. Jag, gisslan och fyra ur teamet döda.

De tidigare spelen var om möjligt värre. Där kan vi tala om uppdrag som fick mitt att slita mitt hår. Men jag erkänner, jag är ett stort Rainbox Six fan och kommer så förbli.

Det är därför det är så jävla sorgligt att Rainbow Six Vegas ens skapades.

Ingen planering. Inga skadade lagmedlemmar. Oändligt med orealism. Oändligt med brott mot vad som var kärnan i de tidigare spelen. Jag vet att jag spelade Lockdown men där hade man i alla fall deras många referenser till boken att luta sig på. Detta existerar inte i Rainbow Six Vegas.

I de ursprungliga Rainbow Six spelen kunde du ha tolv man och oftast behövde du dem alla.
Raven Shield sänkte antalet soldater i fält något, men kompenserade detta på annat sätt. Det är i alla fall fortfarande det Rainbow Six spel jag tycker bäst om.

Lockdown började den saboterande trenden, men flöt ändå på rätt bra. Det fanns ett planeringsstadium där du kunde välja dina lagkamraters vapen, och speltekniskt så var det inget fel på det, trots att du bara hade tre man med dig. Visserligen var det högst orealistiskt att du hade oändligt med ammunition till din pistol men det kan jag förbise ifrån. Dina lagkamraters vapen påverkade ofta hur uppdraget fortlöpte och det gällde väldigt ofta även ditt eget ! Du kunde bara ha ett vapen med dig + sidovapen och ammunitionen kunde mycket väl börja tryta halvvägs in i uppdraget - speciellt om ditt mål var Escape and Evade.

Vegas däremot börjar friskt med att introducera din karaktär ståendes med en MG36 och en MP5 med skjutkolv i handen + pistol i bältet. Förutom det oerhört otympliga i detta (Jag har skala 1/1 Airsoftkopior av G36 och Mp5 hemma - Ja, jag provade) så är det inte troligt att elitsoldater skulle tynga ner sig med att bära en automatkarbin och en K-Pist, speciellt när omständigheterna inte ens krävde det. De förra spelen höll sig utmärkt till regeln om ett huvudvapen och ett sidovapen och det dög utmärkt. Så hur är det med ammunitionen till dina två stora vapen? För det första vill jag ha deras väst. Den verkar kunna ta en hel del magasin med kapacitet för 7.62 ammunition. För det andra så går det att hitta lite här och var, om än inte på de fiender du skjutit.

Planering saknas. Du möter horder av fiender som i alla tidigare spel förutom Lockdown skulle ge dig en snabb och högst våldsam död av dig och gisslan och den här gången har du inte ens referenser till den underbara boken att trösta dig med. Jag skakar bara på huvudet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad gick fel? Vad hände med min underbara spelserie? Varför var de tvugna att förstöra den?

Nu ska Rainbow Six Vegas bort från min hårddisk. Sedan ska jag fortsätta spela Raven Shield som ingenting har hänt. Dessvärre verkar resten av världen inte riktigt hålla med mig.

Rainbow Six Vegas hyllas som den bästa taktiska shooter på flera år. Har spelvärlden redan glömt bort Raven Shield, Athena Sword, Urban Ops och Rouge Spear?

Det verkar inte bättre än så. God natt.

måndag 8 september 2008

Vad händer om du låter den rätta komma in?

"Jag är inte en man i ett lakan, jag är ett spöke. Buu! Bli rädd!"
"Men jag är inte rädd!"

Vad händer om du låter den rätta komma in?

Det är frågan som ställs i romanen med namnet "Låt den rätta komma in". Och vad händer om det inte är den rätta? Boken är något så intressant som en vampyrnovell som utspelar sig där jag bor. Och jag menar inte bara samma stad. Varje gång jag går ut för att handla två liter Coca Cola eller en påse chips så passerar jag gården där Oscar möter Eli.

När jag är ute på min promenadrunda med Jenny så passerar jag den första mordplatsen. När jag handlar dagens mat så går jag förbi hyllorna där den ständigt rädde Oscar proppar byxorna fyllda med snattat godis och jag har själv spenderat oändlig tid i de källarförråd där novellen får sin upplösning. Likaså vet jag hur Blackeberg ser ut på natten - och på dagen. Det finns få platser jag inte varit på.

Boken handlar om en mobbad pojke, Oscar som en dag ute på gården möter en högst annorlunda flicka vid namn Eli. Efter att tag upptäcker han att hon måste bjudas in för att komma in i ett rum, att hon inte syns i speglar och att hon bara är ute på natten. Samtidigt sker flera bestialiska mord i området, mord där offret tömts på blod när de fortfarande varit vid liv.

Det är många personer du följer i boken. Alltifrån Håkans sjuka tankar till Oscars drömmar och tankegången hos en man som sett det omöjliga och inte vågar berätta för någon till den desperation hos den som blivit smittad. Ty smittade komnmer folk bli. Du följer inte bara personernas handlingar, utan även deras tankar och hur man egentligen tänker som vampyr eller offer för en i ett modernt samhälle. Samtidigt gör media i boken stora rubriker om morden och även den tolkningen är i mina ögon klockren.

Romanen förhöjs även i och med att författaren använt knepet att skriva citat i början av varje kapitel, någonting som jag personligen själv skulle använda om jag skrev en roman, och som jag personligen är lite svag för. Att låta citaten säga någonting om kapitlet är ett bra trick och det är inte en tillfällighet att jag ibland använder det själv på min blogg.

Snart kommer också en filmatisering och jag kan bara hoppas att den är lika bra som boken. Jag vet inte om jag tycker boken är extra bra för att jag känner igen mig, men jag gillade den och blev en av de få böcker som jag sträckläste och lade undan allting annat för.

Så nästa gång det ringer på dörren, ska du låta den rätta komma in? Eller undertecknar du din egen dödsdom?

torsdag 4 september 2008

Harry Potter och Dödsrelikerna.

Förutom att vara titeln på en ytterst våldsam bok så är numera Harry Potter och Dödsrelikerna en titel på mitt senaste inlägg som den här gången kommer handla om hur vissa mindre begåvade reliker nära döden tänker. Enda problemet med dem kan tyckas att de inte är döda ännu, ty så länge de lever så når de ungefär lika många personer som boken med samma namn gjorde.

Dock så hade jag tänkt att innan jag förklarar problemet så kan vi summera "Bodycounten" för Harry Potter böckerna - som faktiskt är rätt stor - i alla fall senare i serien.

Bok nr 1 - 3 håller sig någorlunda på mattan med fyra döda som nämns på det sättet de ska i en barnbok, nämnligen Off-Screen. Bok nr 4 blir lite mörkare med detaljerad beskrivning av flera dödsfall, samt även tortyr av flera inblandade.

Bok nr 5 har mindre döda men innehåller även den tortyr. Det är dock den andra mest kritiserade av Harry Potter böckerna.

Bok nr 6 - Här börjar vi få upp farten. Vi får höra hur folk dör till höger och vänster på diverse mer ohyggliga sätt samt överlagt mord och avslutar med ett fältslag. Detta är den mest kritiserade av böckerna.

Bok nr 7 har samma namn som detta blogginlägg och innehåller detaljerad tortyr, lemlästelse, folk som dör, barnsoldater och drygt fyrtio namngivna döda, varav flera varit minor characters från början.

Så varför är då bok nr 6 - Harry Potter och Halvblodsprinsen den mest kritiserade? Varför är Harry Potter och Fenixordern kritiserad när den sista boken är en orgie i blod och död?

Hångel.

Ni läste helt rätt. Jag skojar inte, men för säkerhets skull säger jag det igen.

Hångel.

Det blir lite fånigt när en bok som slutar i ett våldsamt krig kritiseras för att personerna i den hånglar - och visst, J.K hintade väl lite om att mer skulle ha skett mellan Harry och Ginny i sexan men det behöver man onödigt snuskig fantasi för. Och det är inte första gången heller.

Man behöver inte ens ta exemplet med Harry Potter.

Det räcker med att titta på Teletubbies där kristen höger gick ut och förklarade att barn kunde bli homosexuella - för att skådespelaren som bar en stor dräkt - var homosexuell.
Vad i helvete gick fel här?

Faktum är att om vi tittar på bibeln så har den lite värre scener i sig. Vi kan ta som primärt exempel Lot som gjorde sina döttrar gravida, Onans bravader är redan väl kända samt Judah som försökte ha sex med sin styvdotter i tron att hon var prosituerad.

Så "whats all the fuss about?". Varför tål kristna inte lite skön sex emellanåt, varken om det är de själva som är inblandade eller om det finns i litteratur?

Som de själva brukar säga - Det står i Bibeln, alltså är det rätt.

tisdag 2 september 2008

Höstkvällstankar

"Kick start, figther launch, throttle set to full, Speed King, race to win, afterburnings roaring, Ghost Flight, a counterstrike, takes them by suprise..."

Det är orden som ut i den kalla höstnatten strömmar ut ur mitt fönster och sin vana trogen lär väl detta reta gallfeber på Grannen som verkar tro att han äger luften utanför mitt sovrumsfönster. Då och då signalspanar han efter min musik genom att använda den för honom långsamma och avancerade metoden att öppna fönstret för att se om Powermetal, Nordman, Filmmusik eller avlägsna ljuddämpade skott i Raven Shield når hans lilla Bo.

Upptäcks jag kommer han likt en MiG-15 iförd morgonrock svepa sig in mot min högst ogenomträngliga ytterdörr och kommer medelst finger tryckandes anfalla min ringklocka. Hyresvärden har redan kontrollererat och konstaterat att min musik inte kan störa honom - såvida inte hans fönster är öppet. Nästa gång han ringer på dörren kommer jag ringa polisen.

Mitt tidigare problem har också löst sig - på ett lite oväntat men ändå bra sätt. Det var ändå en mycket intressant tankeövning och svaren jag fick på den var mycket intressanta.

Mitt fotoalbum på FlickR
har också uppdaterats sedan jag senast bloggade om det och jag rekommenderar personligen den här, den här och den här bilden. Den senaste bilden pryder för övrigt mitt nya kontokort.

Till slut vill jag säga att den här bloggen läggs ner med omedelbar verkan. Den kommer ersättas med en fortlöpande uppdaterad webbsida som kommenterar på privatliv, piratliv och politikliv.
Ingen större ändring med andra ord.

FRA och ekorren

Idag fick mina katter en ny rumsgäst på sitt favoritslöställe, vilket råkar vara mina föräldrars rum. Det vätter ut mot en skogsdunge och via ett nära träd hade en Ekorre råkat hoppa in i rummet. Mina katter blev inte alltför nöjda med att en panikslagen gnagare störde deras eftermiddagslur och började genast ta en titt på vad Ekorren var för typ. Som tur var de rätt högljudda i sina försök att få ut Ekorren vilket gjorde att jag undrade vad som stod på och kom och tittade. Det blev sedan en rätt enkel sak att öppna det större fönstret och sedan kunde Ekorren sitta i sin gran igen.

Och så är det även med en demokrati.

Ekorren i min historia kan lätt ersättas med de lagförslag som inskränker på min personliga integritet. Min lägenhet är en Demokrati. Mina katter är bloggare. De ligger i sin slumber och kliar sig på magen, gör ett och annat här och där - men när något är fel ser de till att någon får veta om det, nämnligen de som kan slänga ut det som inte ska vara där - må vara att det kom dit av en olyckshändelse och kanske rentav okunskap.

I mitt rum fanns det dock inte någon som hindrade mig från att slänga ut ekorren, och hävda dess rätt att bo och försvara i en plats där den enligt naturlagarna inte hör hemma. Det är därför Ekkorn satt i granen och inte i min vardagsrumssoffa.

måndag 1 september 2008

Jag på SvT2

Verkar som jag lyckades med att inte bara hamna i bild utan även få min fråga till Mats Nordkvist på FRA i TV-rutan!