söndag 28 december 2008

21-15 = Sex

Födelsedag. Suck. Jul. Suck. Jag låter som en gammal tant men jag tror jag redan tröttnat på Julen vid tjugoett års ålder och det har nog inte speciellt mycket med åldersnoja att göra. Detsamma med min födelsedag. Jag blev fortfarande avkrävd önskelista och för att vara nådig och inte skriva det enda jag faktiskt verkligen vill ha (Systemkamera) så skrev jag att jag tyckte det skulle vara fint om folk gav mig någonting de ansåg att jag kunde använda.

En stekpanna, några handdukar, sockor, after-shave, rakapparater, hårtrimmers och sängkläder senare börjar jag undra om de tog det som en hint att jag skulle flytta ut snart.

Det ska jag göra så fort jag hittar en lägenhet men fram till dess är sakerna mindre användbara än den systemkamera jag aldrig kommer ha råd med när jag väl flyttat.

Saker var lite enklare när man var fem år och man låg sömlös flera dagar innan man skulle fylla år, spänt väntandes på vad man skulle få. Jag har ett tydligt minne av mig själv i skolan där jag var helt exalterad för att jag räknat ut att det bara var åtta veckor kvar till min födelsedag och jag vet exakt vad som fanns på önskelistan när jag var sex år. Märklintåg.

En av de saker jag faktiskt fick i Julklapp var dock en monter samt att Pappa grävt fram mitt gamla märklintåg som jag hade när jag var liten. Detta måste jag bara säga är en högst lyckad present som jag gillar bra nu och som jag kommer älska när jag har en egen lägenhet. Jag gillar att dekorera och det här är inget undantag.



Jag kan tågset:en utantill. Ett litet ånglok som är av samma typ som körs på Museiejärnvägen i Mariefred samt vagnar som liknar densamme. Det tåget kördes på Stavsjö Järnväg som ligger bara någon mil från det landställe där jag spenderade de flesta av mina somrar i samma ålder. (Modell)Tåget följde aldrig med ut dit, men pappa gillade att berätta för mig om den riktiga varianten - speciellt då detta lok och vagnarna är det han själv körde med som liten.



Tågset nummer två från sex års ålder är Ångloket i bakgrunden. Även den här storyn kommer jag ihåg. Det var ett lok jag skulle få av den ena eller andra anledningen och var rätt dyrt. Ett minne säger 800 kr men vet inte hur exakt det är. I vilket fall som helst så var det pappa som köpte det åt mig en höstkväll och några dagar efteråt var jag kung i skolan (i alla fall tills min kompis fick ett Santa Fe lok...). Det kändes otroligt att tågets lampor faktiskt lös när man körde med det, vilket blev en utmärkt ursäkt för att köra nattliga vändor. Det och den tyska "Senapsvagnen" i förgrunden kördes oftast tillsammans. Den vagnen var för övrigt en av de två gåvor jag kom ihåg att jag fick av min morfar strax innan han gick bort.

Lok nummer tre på bilden är någonting jag alltid önskade mig när jag var sex år, men som jag aldrig fick tag på men som jag snubblade över av ren slump på stan idag. Det är ett av de lite äldre SJ-Loken, av den oranga sorten som var väldigt vanliga runt år 1995.

Jag bestämde mig för att passera hötorgets loppmarknad där jag hittade detta icke-fungerade lok som säljaren nästan verkade glad över att bli av med. Jag sade inte vad jag skulle ha det till utan försökte dölja min glädje när jag frågade efter priset. En hundralapp fattigare gick jag därifrån med ett lok som jag nu kan ha ståendes i montern som en liten nod till en pojkdröm som aldrig gick i uppfyllelse. Hade sexåriga Jonathan gått förbi och sett loket, sedan priset och sedan upptäckt att det var Lima (en av Märklins konkurrenter - spårvidden är dock densamma) så hade han gråtit.

Det finns dock lite plats kvar i montern och jag vet redan vad som skall stå där. Det finns egentligen bara två bra val och det är Airfix skala 1:72 F/A-18 Hornet eller F-5 Freedom Fighter. Om ni vill ha svaret till varför så kan jag kortfattat säga att jag byggde nog fler än tio stycken av båda (alla förlorades på det ena eller andra sättet) under den barndom då jag byggde modeller. Det skyller jag främst på "Hot Shots" och "Independence Day" som fick mig att älska de flygplanen.

Och, som avslutning kan jag avslöja att det jag lyssnade på under pågående monterdekoration var - vad annars - Billboards Top 100 Year 1995. Väldigt intressant hur mycket minnen som triggades av något så enkelt som lite blandad musik.

Inga kommentarer: