fredag 14 november 2008

Harry och Jag

Gallipoli 1915, Hornblower, Star Wars: Iron Fist, Påtaglig Fara och WarCraft: Beyond the Dark Portal och Harry Potter. En rätt intressant blandning. Allt detta står i min bokhylla. Allt detta finns i en bokhandel. Och allt detta har sålt tillräckligt bra för att vara en del i en hel serie böcker.

De ord J.K Rowling fick höra - att hon inte skulle sluta sitt dagjobb - stämmer inte lika mycket längre. Det förväntades inte att hennes bok skulle bli ett av nutidens mest lästa böcker. Harry Potterböckerna omsätter miljoner och mycket av det går rakt ner i J.K Rowlings ficka. Hon är en av Storbrittaniens rikaste kvinnor.

Och allt hon gjorde var att skriva en bok.

Sedan gjorde läsarna resten. De rekommenderade den, de läste den, de skrev recensioner. Och vips så blev en fattig mamma rik. Det är det här som de flesta författare drömmer om. Det är det här som så få av dem lyckas uppnå.

Så hur ska IPRED ändra det faktum att jag aldrig i mitt liv skulle röra en bok om en Blomma i Egypten eller se ännu en patetisk rulle med en gråtande Persbrant och konstig titel? Hur ska IPRED ändra på att jag litar väldigt mycket på vad mina kompisar säger är bra och mina egna instinkter? Även om jag inte laddar ner så kommer jag fortfarande inte köpa den senaste skivan från er senaste uppsminkade och nerplastade kvinnliga artist som sjunger hjärndöda texter.

Skrivbranchen förlorar inte pengar, men den förlorar någonting annat. Den har inte längre ett monopol att spela upp musik i mainstreamkanaler. Dagens åttaåringar får inte hem Mr Music i brevlådan längre, dagens åttaåringar laddar ner det som de tycker är bra och ber sedan föräldrarna ta med dem på konserterna. Så var det inte när jag var ung. Den musik vi hörde var Radio och Mr Music. Ibland hörde vi musik hos en kompis, men det var sällan någonting vi inte hört. Det är därför bokbranchen lever. Bokbranchen har inte det här problemet. Försäljngssättet av böcker förblir konstant, trots att man kan ladda ner dem - oftast dagar innan release.

Det är samma sak med film. Jag vill inte se Mikael Persbrant gråta, jag vill se honom stå och hota en skurk med pistol och dra fräcka Oneliners, även jag börjar bli lite trött på Beck - men vafan, det är underhållning för en regnig söndag. Beck är perfekt för Filmuthyrarna. Man vet vad man får helt enkelt.

Jag har två frågor till Branchen som jag hoppas i sinomtid kommer bli besvarade:

1:
När ska ni sluta räkna varje nerladdad låt som en förlust? Och när ska ni sluta ta med det som era motåtgärder mot Fildelning kostar som en förlust pga Piratkopiering. Ni förlorar antagligen mer på det senare. Senaste gången jag kollade var Advokater dyra - speciellt om de hittar en nisch de kan leva på.

2:
Vad händer när ni ser att jag laddat ner Battlefield 2, The Art of War med Sabaton samt Kommisionen på DVD och sedan hittar alla de exemplaren hemma hos mig? Tänker ni då stämma mig för att jag föredrar att ha mina ägodelar i ett annat format?

Inga kommentarer: