måndag 8 september 2008

Vad händer om du låter den rätta komma in?

"Jag är inte en man i ett lakan, jag är ett spöke. Buu! Bli rädd!"
"Men jag är inte rädd!"

Vad händer om du låter den rätta komma in?

Det är frågan som ställs i romanen med namnet "Låt den rätta komma in". Och vad händer om det inte är den rätta? Boken är något så intressant som en vampyrnovell som utspelar sig där jag bor. Och jag menar inte bara samma stad. Varje gång jag går ut för att handla två liter Coca Cola eller en påse chips så passerar jag gården där Oscar möter Eli.

När jag är ute på min promenadrunda med Jenny så passerar jag den första mordplatsen. När jag handlar dagens mat så går jag förbi hyllorna där den ständigt rädde Oscar proppar byxorna fyllda med snattat godis och jag har själv spenderat oändlig tid i de källarförråd där novellen får sin upplösning. Likaså vet jag hur Blackeberg ser ut på natten - och på dagen. Det finns få platser jag inte varit på.

Boken handlar om en mobbad pojke, Oscar som en dag ute på gården möter en högst annorlunda flicka vid namn Eli. Efter att tag upptäcker han att hon måste bjudas in för att komma in i ett rum, att hon inte syns i speglar och att hon bara är ute på natten. Samtidigt sker flera bestialiska mord i området, mord där offret tömts på blod när de fortfarande varit vid liv.

Det är många personer du följer i boken. Alltifrån Håkans sjuka tankar till Oscars drömmar och tankegången hos en man som sett det omöjliga och inte vågar berätta för någon till den desperation hos den som blivit smittad. Ty smittade komnmer folk bli. Du följer inte bara personernas handlingar, utan även deras tankar och hur man egentligen tänker som vampyr eller offer för en i ett modernt samhälle. Samtidigt gör media i boken stora rubriker om morden och även den tolkningen är i mina ögon klockren.

Romanen förhöjs även i och med att författaren använt knepet att skriva citat i början av varje kapitel, någonting som jag personligen själv skulle använda om jag skrev en roman, och som jag personligen är lite svag för. Att låta citaten säga någonting om kapitlet är ett bra trick och det är inte en tillfällighet att jag ibland använder det själv på min blogg.

Snart kommer också en filmatisering och jag kan bara hoppas att den är lika bra som boken. Jag vet inte om jag tycker boken är extra bra för att jag känner igen mig, men jag gillade den och blev en av de få böcker som jag sträckläste och lade undan allting annat för.

Så nästa gång det ringer på dörren, ska du låta den rätta komma in? Eller undertecknar du din egen dödsdom?

Inga kommentarer: