torsdag 4 september 2008

Harry Potter och Dödsrelikerna.

Förutom att vara titeln på en ytterst våldsam bok så är numera Harry Potter och Dödsrelikerna en titel på mitt senaste inlägg som den här gången kommer handla om hur vissa mindre begåvade reliker nära döden tänker. Enda problemet med dem kan tyckas att de inte är döda ännu, ty så länge de lever så når de ungefär lika många personer som boken med samma namn gjorde.

Dock så hade jag tänkt att innan jag förklarar problemet så kan vi summera "Bodycounten" för Harry Potter böckerna - som faktiskt är rätt stor - i alla fall senare i serien.

Bok nr 1 - 3 håller sig någorlunda på mattan med fyra döda som nämns på det sättet de ska i en barnbok, nämnligen Off-Screen. Bok nr 4 blir lite mörkare med detaljerad beskrivning av flera dödsfall, samt även tortyr av flera inblandade.

Bok nr 5 har mindre döda men innehåller även den tortyr. Det är dock den andra mest kritiserade av Harry Potter böckerna.

Bok nr 6 - Här börjar vi få upp farten. Vi får höra hur folk dör till höger och vänster på diverse mer ohyggliga sätt samt överlagt mord och avslutar med ett fältslag. Detta är den mest kritiserade av böckerna.

Bok nr 7 har samma namn som detta blogginlägg och innehåller detaljerad tortyr, lemlästelse, folk som dör, barnsoldater och drygt fyrtio namngivna döda, varav flera varit minor characters från början.

Så varför är då bok nr 6 - Harry Potter och Halvblodsprinsen den mest kritiserade? Varför är Harry Potter och Fenixordern kritiserad när den sista boken är en orgie i blod och död?

Hångel.

Ni läste helt rätt. Jag skojar inte, men för säkerhets skull säger jag det igen.

Hångel.

Det blir lite fånigt när en bok som slutar i ett våldsamt krig kritiseras för att personerna i den hånglar - och visst, J.K hintade väl lite om att mer skulle ha skett mellan Harry och Ginny i sexan men det behöver man onödigt snuskig fantasi för. Och det är inte första gången heller.

Man behöver inte ens ta exemplet med Harry Potter.

Det räcker med att titta på Teletubbies där kristen höger gick ut och förklarade att barn kunde bli homosexuella - för att skådespelaren som bar en stor dräkt - var homosexuell.
Vad i helvete gick fel här?

Faktum är att om vi tittar på bibeln så har den lite värre scener i sig. Vi kan ta som primärt exempel Lot som gjorde sina döttrar gravida, Onans bravader är redan väl kända samt Judah som försökte ha sex med sin styvdotter i tron att hon var prosituerad.

Så "whats all the fuss about?". Varför tål kristna inte lite skön sex emellanåt, varken om det är de själva som är inblandade eller om det finns i litteratur?

Som de själva brukar säga - Det står i Bibeln, alltså är det rätt.

Inga kommentarer: