onsdag 17 september 2008

ВДВ – с неба привет...

...ультрамариновый набок берет Тельник с волной и море погон, С небом навек десант обручен! ВДВ – сколько побед, из парашютов белый букет.

Jag har nyss återupptäckt ett gammalt spel jag spelade för ett år sedan som egentligen är äldre, men mitt intresse för just den rätt lilla genren var rätt dött innan. Spelet ifråga påmindes jag om när jag spelade Battlestations Midway, ett spel som tar spelaren till simplifierad flotttaktik under Andra Världskriget. Zeroes. Torpedplan, Prince of Wales, Yorktown - hela rasket finns med, enkelt att spela och du kan själv kontrollera en enhet.

Spelet som jag blev påmind om var Janes Fleet Command, ett spel där du gör mer eller mindre samma sak - bara oändligt mer komplicerat. Här måste du även tänka på ammunitions och bränslenivåer hos dina fartyg och flygplan, du måste vänta på att din Ubåt kommer till rätt djup innan du kan ge den order och du måste även identifiera inkommande som flyger mot dig. Innan du gjort det vet du inte om du avfyrat ett gäng luftvärnsrobotar mot en Argentisk Super Etendard eller ett passagerarflygplan. Fartyg måste även ges eldtillstånd för moteld för inkommande "Vampyrer" (Smeknamn för robotar som skjuts mot fartyg) och att rädda nerskjutna piloter brukar på de svårare uppdragen vara heltidsjobb för två helikoptrar.

Men vad som gör spelet extra intressant är uppdragen. Flera uppdrag utspelar sig nära Skurkstater eller i Persiska Viken, andra skildrar mer eller mindre osannolika scenarion. Dessa fångar oftast mitt intresse, trots att scenariot baserat på Falklandskriget är min eviga favorit. Det är alltifrån ett uppdrag där en gemensam Rysk-Amerikansk flotta måste krossa Ukrainska nationalister till en passage i Östersjön där Tyskland blivit galna och har lagt en blockad som du som Fransk Flottofficer måste bryta igenom med ett hangarfartyg och ytstridsfartyg.

Och det är på grund av de här osannolika scenariona som FRA-Lagen behövs.

Det är vad idioter som dessvärre råkar styra landet anser. Det är vad Fredrik Reinfeld sa i Vaxholm. Och det är vad jag fortsätter få höra av folk som inte förstår vad FRA-Lagen går ut på.

Georgien. Den krisen kunde ses av en blind man som fick höra omständigheterna för fem år sedan (Se bara på Ghost Recon). Det behöver vi inte massavlyssning av folket för. Tom Clancy skrev en bok där en terrorist flyger ett flygplan in i Capitolium flera år innan 9/11. Det förespådde 9/11 mer än vad FRA förutspådde Georgienkrisen.

"Vill ni inte ha signalspaning? Ska landet lämnas oförsvarat?" frågar en gubbe på korvkiosken när jag beställer min Tvåhundragrammare med Ost ikläddpirattröja och hållandes den flagga jag viftat med under dagen. Jag suckar trött. Alltför många, från den här personen till Göran Tingvall har ställt samma fråga och jag ställer som trogen försvarsvän samma svar - att även om FRA-Lagen innebar signalspaning - vilket den inte gör, så skulle det försvar vi hade inte kunna agera på de kriser som den skulle kunna upptäcka. Faktum är att jag skulle nog vilja se FRA-Lagen som ett troligt motiv för någon att angripa oss. Vi kränker andra länders medborgares privatliv.

Och det var därför jag stod på Mynttorget den 16 September viftandes en Piratflagga och hållandes ett improviserat tal. Det var därför Hoppets Demonstration stod på Sergels Torg. Det var därför över tretusen personer i hela landet tog ledigt, gick ut på gatorna och höll knytnäven högt för att aldrig mer ta ner den tills FRA-Lagen var borta.

Oavsett om jag leder en Fransk Flottgrupp i ett spel eller en parad med Piratpartister in på Sergels Torg så ger jag inte upp. Och det kommer inte mina vänner att göra. Alla de frihetskämpar som skanderade på alla platser i landet kommer inte ge sig förrens alla frihetskränkande lagar rivs upp.

Och därför samlades vi den 16 September för att göra någonting som är etsat i sten i Grundlagen. Vi kom för att utöva vår rätt att demonstrera. En demonstration är aldrig illegal (oavsett vad idioterna på Aftonbladet skriver). Rätten att demonstrera kräver inget tillstånd. Den kräver bara att man inte stör trafiken eller utgör en fara för tredje man. Det visste vi när vi stod på slottsbacken den 16 September. Det visste polisen. Det visste Reinfelt som sin titel till trots inte får oss tysta.


(Foto: Christian Engström)

16 September. Det är en dag som många sett fram emot under en lång tid. Ända sedan vi stod utanför Riksdagen strax innan Riksdagsledamöterna tog sitt sommarlov har det pratats om att vi ska visa att vi inte glömmer ett sådant svek som skedde när FRA-Lagen röstades igenom.

Därför gick jag då till Mynttorget för att se om någon politiker vågade se mig i ögonen, om de vågade stå för detta gigantiska klavertramp - och för att se om de vågade be om ursäkt vilket jag även uppmanade dem i ett improviserat tal på platsen.

Ingen politiker kom någonsin fram till en aktivist och bad om ursäkt.


(Foto: Christian Engström)

Vi gick mot Storkyrkan där polisen var till stor hjälp och nytta genom att fixa en bra plats åt oss på Slottsbacken. De hjälpte oss även mycket när vi skulle vandra därifrån till Sergels Torg och vi fick ett de-facto Demonstrationstillstånd över Drottninggatan, något som i normala fall aldrig beviljas.
Vi anlände med Jolly Roger i täten och under jubel från Hoppets Demonstration - en ankomst som enligt vissa jämfördes med när Rohans Riddare anländer i Sagan om ringen. Andra nöjde sig med den enkla kommentaren "Jävlar vad mycket folk".


(Foto: Okänd. Vill du ha cred, hör av dig så fixar jag in namn och länk)

Väl på plats blev det tal av bl a Amanda Brihed, Rick Falkvinge, Christian Engström med flera men jag tröttnade efter en dag av skrikande och gångande med stor flagga. Jag gick hem och till den korvkoisk där jag mötte gubben som jag skrev om tidigare.

Det var en bra dag, och det verkar som det kommer fler sådana. Sveriges folk kommer inte stå still när vår frihet tas bort. Vi har redan börjat de fyra lådornas väg. Ballot box är vårt hopp.
Rösta bort de som vill rösta bort er Frihet!

En röst är aldrig bortkastad. Det är den del av vad du tror på. Jag kommer rösta på Piratpartiet. Jag har ingen tillförlit att andra personer kommer rösta ner de här lagarna än de som jag vet stod brevid mig och frös, delandes ut flygblad som enbart informerade om lagen eller demonstrerade på olika platser i landet. Det var LUF och Ung Vänster som var våra vänner mot FRA för två år sedan - och de är de fortfarande. De står med oss längst fram på barrikaderna och för det ska de ha tack.

Tack för ert stöd ni som kom. Tack ni som ville komma men inte kunde. Tack ni alla som kämpat för att Sverige ska fortsätta vara ett land där man kan stå för demokratin.

Inga kommentarer: