tisdag 29 april 2008

Det räcker inte med Flyg och Hemvärn

Jas Gripen är ett utmärkt flygplan. Nya Super Jas Gripen, som Sten Tolgfors talade sig varm för i Oslo i går, blir ännu bättre. Den får längre räckvidd, effektivare radar, större vapenkraft. Att Sverige åtar sig att uppgradera ett antal plan till norsk standard vid en eventuell affär blir en vinst för det svenska flygvapnets framtida förmåga. Vi fördjupar ett viktigt grannsamarbete och stärker vår slagkraft i luften och det inom den befintliga ramen för Gripens kostnader.

Alltsammans är lysande logiskt, i alla fall tills man ställer en fråga: Hur hänger Super Jas Gripen ihop med resten av svensk försvars- och säkerhetspolitik?

I förra veckan kom Försvarsmaktens svar på regeringens senaste sparkrav. Det öppnar för nedläggning av F 21 i Luleå, vilket skulle betyda att västgötska Såtenäs blir Sveriges nordligaste flottilj. Bland andra åtgärder finns ytterligare minskning av flygvapnets flygtid.

Vi föreslås minska vår förmåga ytterligare lite grand, Gud vet för vilken gång i ordningen. Armén är redan en spillra och marinen minimal. Gotland har lämnats försvarslöst, konstaterar Bo Pellnäs på Brännpunkt (13/4). "Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige vid angrepp av en främmande makt", inleder försvarets hemsida sin berättelse om "vårt uppdrag", men vilken främmande Östersjömakt skulle vi numera kunna försvara oss mot? Hansan?

Idén har varit att Försvarsmakten ska göra insatser runt om i världen i stället för att sitta hemma och uggla och kosta pengar, och visst finns det viktiga bidrag vi kan ge. Den svenska närvaron i Afghanistan, Kosovo och Tchad gör skillnad, och de män och kvinnor som har valt att tjänstgöra förtjänar all tacksamhet och respekt.

Men även på insatssidan är det problem. Pengarna räckte knappt till vår närvaro i Tchad, det har varit utrustningsproblem i Afghanistan och på helikopterfronten är det som vanligt, dvs för lite och för sent. Jas Gripen används inte i den utlandsverksamma delen av Sveriges insatsförsvar och ännu har det inte sagts att Super Jas Gripen ska behandlas annorlunda.

Ja, Super Jas Gripen är ett logiskt steg, men bara om de politiskt ansvariga grips av tillnyktring. De måste inse att det inte räcker med stridsflygsplan och ett uttunnat hemvärn för att värna vår nationella integritet; ja, att den sortens tomrum bidrar till att öka osäkerheten.

Det blir ingen stor invasion under överskådlig tid, men friktionen i vår närhet kan öka tidigare än vi anar. Regering och riksdag har ansvar för att vi har resurser och auktoritet nog att hantera eller helst undvika den sortens påfrestningar, men framöver måste det ansvaret tas på bra mycket större ansvar än hittills. Det handlar om statens allra mest grundläggande uppgift.

Mikael Odenberg avgick därför att regeringen tog ställning till pengafrågorna först och gjorde säkerhetsanalaysen därefter. Läget är inte bättre i dag.

Saxat från SvDs ledarblogg. Qouted for Truth.

Inga kommentarer: