måndag 25 februari 2008

"For every action there is an equal and opposite reaction."*

Det finns en plats på Jorden som jag alltid velat åka till - I hela mitt liv. Jag vet inte varför det tog mig tjugo år tills jag faktiskt åkte dit, men det kvittar. Nu har jag i alla fall varit där och det är det som räknas för mig.

Jag talar om London, Storbrittanien. Valet är egentligen enkelt. Det är en stor stad, känner lite personer där, fick praktiskt taget resan betald och jag behövde ett desperat miljöombyte. Så på Lördag morgon lyfte min Brittish Airways Airbus från Arlanda till London. Efter att lite nödvändigheter tagits om hand så kunde jag möta Rupert och några av hans kompisar och gå till Imperial War Museum, en av de saker jag funderat på att se i London. För den intresserade så är museumet ett riktigt bra besök.

Nästa plats på agendan var att åka ut till en av Londons förorter, där de flesta av Ruperts kompisar fanns. Efter en pizza så blev det Bowling och Pub:en där jag blev introducerad till än fler personer per minut som gick. Jag hade i alla fall skitkul, vilket kanske inte behöver sägas.
Efter en promenad vid Towern Bridge så dök jag i alla fall upp vid hotellet vid två på natten.



Nästa morgon startade med ett försök att äta Engelsk Frukost samt att jag var tvungen att lämna hotellet. Passande nog valde min mobiltelefon att få slut på pengar i samma ögonblick, ett litet problem då jag skulle ringa Rupert för att se när han vaknade - och ringa mig fungerade inte. Det slutade med en fotografrunda i Russel Park där jag mötte Rupert och vi spenderade eftermiddagen med att titta på de flesta sevärdheter London hade att erbjuda, allt från Millenium Bridge till Buckingham Palace och Big Ben. En snabbtur på en eftermiddag med packningen på ryggen.




Sedan bar det av till Heathrow på en fullpackad tunnelbana, bara för att på plats få veta att min flight blivit inställd. Yikes, Gosh och andra brittiska uttryck på panik - som visade sig överflödiga. Brittish Airways ordnade med hotell och en biljett på en flight med SAS nästa dag.
Mitt problem där var dock inte hotell och dylikt, utan det faktum att min familj inte visste att flighten var inställt - någonting som ordnades upp tack vare ett Internetcafe. Satte mig sedan på bussen mot hotellet. På Bussen gjorde jag någonting jag gör ibland när jag inte har något bättre för mig - nämnligen börjar prata med personen närmast, något som visade sig vara en högst angenäm upplevelse. Förutom att de var bussiga nog att låta mig ringa hem på deras mobil så visade de sig även vara mycket trevligt middagssällskap och för det får jag tacka Cecilia och hennes mamma för. Kvällen avslutades med ett parti Biljard mot Cecilia - Ett parti som jag förlorade.

Anledningen till citatet ovan får tillskrivas nästa dag. Det är Newtons tredje lag om rörelse, och en som Rupert har en variant av. "Händer det något bra får du igen det i tredubbelt med skit".
Jag säger inte emot honom. Det trevliga hotellet och middag med damsällskap betalades med en stressad morgon, utan frukost där jag jagade runt på Heathrow efter SAS personal som kunde fixa ett korrekt boarding card av den voucher jag hade. Det tog mig en halvtimme att hitta korrekt plats, ytterligare en timma att komma igenom Säkerhetskontrollen (som inte gillade mina skor...) och sedan kunde jag sätta mig på en av SASs MC-80 på väg hem. Resten av resan var som tur relativt händelselös.

Och vi får väl se vad som händer nästa gång jag åker till London. För dit ska jag igen.

För er som är intresserade kan fler bilder från resan hittas här:
http://picasaweb.google.com/jonathan.lundkvist/LondonFebruari2008

1 kommentar:

No sa...

To every action there is an equal and opposite reaction.

Londons flygplats säkerhetskontroller är det nya NSDAP.