söndag 15 januari 2017

Svar till Anna Maria Corazza Bilts debattinlägg om Vapendirektivet

Hejsan Anna-Maria!

Jag uppskattar att du tar debatten om Vapendirektivet. Demokratins grundvalar är att väljarna kan diskutera igenom frågor med sina representanter så att de som har det ansvarsfulla jobbet att representera vår vilja. Dessvärre så har jag några bekymmer med din replik i Svenska Dagbladet om Vapendirektivet då jag anser att det innehåller felaktigheter; felaktigheter jag skulle vilja reda ut.

Du börjar i ingressen med att säga att rösta emot det lagda förslaget vore oansvarigt. Varför då? Direktivet har inte genomgått en konsekvensanalys och vi vet inte vad de långtgående effekterna av direktivet kommer att bli eller ens hur det kommer att tolkas. Att då utropa seger å jägare och sportskyttars vägnar när dessa inte alls är lugnade ger en känsla av arrogans, framför allt då det inte är det första problemet i din argumentation. Ditt uttalande om att en motröst vore oansvarigt påminner mer om en person som vill rösta på det som i slutändan vinner snarare än en vilja att faktiskt föra politik.

Att vägra införa direktivet om det skulle gå igenom är helt gångbart; det vore inte första gången vi ignorerat EU för att vi inte tycker om vad de säger. Ej heller anser jag nya förslag från EU Kommissionen som ett större problem. Om ett nytt förslag läggs skulle detta behöva ta i beaktande att det är val 2019 och då kanske de skulle vara lite mer benägna att lyssna på medborgarna i den här frågan; framför allt då vapendirektivet främst är en politisk konstruktion utan större stöd hos allmänheten. I värsta fall kan även ett nytt förslag nedröstas.

Gör som Elin - kontakta din närmaste klubb och pröva på skytte! 
Det stämmer att Försvarsmakten svarade på ursprungsförslaget och ansåg det dåligt men det är inte ett argument för att helt avfärda deras åsikt om direktivet; framför allt inte då de så sent som Folk och Försvar 2017 ansåg att direktivet skulle ha en skadlig verkan på försvarsförmågan. Vad Försvarsmakten i sitt remissvar betonade var sitt beroende av den civila skytterörelsen - den utan kopplingar till frivilligrörelserna - för att deras soldater och officerare på fritiden och under andra former öva upp sitt skytte. Varje störning eller begränsning av de civila skyttegrenarna riskerar att slå tillbaka på Försvarsmakten och i en tid då de åläggs besparingar är det inte konstigt att de värnar om dessa träningstillfällen; även om de sker utanför deras kontroll.

Du är också väldigt angelägen om att påpeka att försvar, sportskyttar och jägare inte skall drabbas. Detta är ett påstående du inte förklarar och som jag redan påpekat är effekterna i det här stadiet oklara. Svenska Sportskyttar är bland landets mest laglydiga medborgare. Att då införa restriktioner med det vaga ordvalet att man behöver "harmonisera" lagstiftningen känns otryggt; framför allt då det är som upplagt för tjänstemän att införa oönskade restriktioner i direktivet.

I dina avslutande kommentarer nämner du också att direktivet ökar säkerhet. Hur det ska göra det när det främst avhandlar civila vapen är en fråga många har ställt och inte fått ett tillfredsställande svar på. Det stämmer visserligen att deaktivering av vapen behöver följa ett etablerat regelverk men det infördes redan i direktivet från 1991. Samtidigt verkar regeringens företrädare vara ovilliga att se skillnaden mellan de lagliga semiautomatiska vapen som ägs av sportskyttar och som sällan används i brott och de helautomatiska vapen som används av terrorister och kriminella - framför allt då de senare smugglas in och säljs på svarta marknaden vilket gör dem mycket enklare att få tag på än att stjäla lagliga vapen. Det finns ett stort behov av att hantera de olagliga vapnen och direktivet har valt att i det närmaste ignorera dem.

Skyttar tränar och tävlar i alla väder.
Slutligen vill jag nämna ett ord om den Tjeckiska situationen. Som du själv säger så är direktivet minimiregler som tekniskt sett måste införas och Tjeckerna - som av förståeliga skäl inte vill införa direktivet - har kommit på den här lösningen blandat med sina egna förutsättningar för att komma runt det. Vill du inte se en liknande lösning i Sverige är faktiskt ditt bästa hopp att rösta ner direktivet; visar det sig vara dåligt eller alltför restriktivt finns det en stor risk att ett parti skulle kunna genomföra en liknande justering i Sverige för att kringgå direktivet.

Jag måste säga att det är högst oroande att du dömer ut deras lösning enbart baserat på att det skulle vara oförenligt med direktivet. Fram tills att direktivet antagits är det viktigt att särskilja på vad som just nu är lag inom Unionen och vad som föreslås vara det och vill du argumentera emot Tjeckernas nödlösning så föreslår jag att du snarare tar reda på varför de är oroliga istället för att hänvisa till regler som ännu inte införts och som heller inte borde det; framför allt när du själv vill att diskussionen baseras på fakta.

Mvh
Jonathan R Lundkvist
Medlem i Lidingö Sportskytteklubb.

fredag 13 januari 2017

Öppet brev till Sveriges Europaparlamenterariker om EU:s Vapendirektiv



God Dag.

Jag skriver till er med anledning av att ni snart kommer att rösta om EUs Vapendirektiv (91/477/EEG) och jag skulle bli mycket glad om ni kunde ta er tid att läsa detta personligen istället för att bara avlasta det på partiets ansvariga i frågan.

Jägare och Sportskyttar i Sverige är idag mycket oroade över vilken effekt det här direktivet kommer ha på deras hobby och dessvärre har vissa röster från både regeringen och EU inte varit effektiva i att producera tillfredsställande svar på våra frågor. Framför allt så ifrågasätts hur effektivt direktivet kommer att vara att bekämpa det växande problemet med illegala vapen i Europa.

Vapendirektivet uppkom som svar på det vidriga terrorattentatet i Paris där 120 människor miste livet och använder dessa offer som slagträ för att driva igenom en lag som har en minimal effekt på de vapen som kriminella och terrorister föredrar. Det är sant att framför allt problemet med deaktiverade vapen behöver lösas men i sin iver att göra detta har man gått för hårt fram och riskerar att göra en enbart symbolisk handling. Allt den handlingen gör är att frånta tiotusentals medborgare deras sport och riskera arbetstillfällen i de bolag som är beroende av dessa grenar för att gå runt.

 EU:s vapendirektiv som det ser ut idag riskerar att bestraffa de mest laglydiga medborgarna i det svenska samhället och dessa är dessvärre inte lugnade av rapporter om seger från dem valt att representera dem i EU-parlamentet; framför allt då direktivet inte genomgått en konsekvensanalys. Jag föreslår att om ni vill läsa en dylik så har Magnus Ernström sammanfattat en här; men det faktum att EU själva valt att frångå en fundamental del i sina egna rutiner för att snabbt driva igenom den här lagen är en stor källa för den oro som jägare och sportskyttar känner inför direktivet.


Samtidigt så finns det också en stor risk att vapendirektivet riskerar att ytterligare urholka den svenska säkerhetsapparaten trots att direktivets avsikt är den motsatta. Försvarsmakten har i sitt remissvar varit mycket tydliga med att de drar fördel – för att inte säga är direkt beroende - av att många av deras anställda övar upp skytteförmågan på fritiden genom jakt och skyttesport och att detta skulle leda till ökade kostnader – kostnader som idag tack vare skyttetävlingar och kurser är negligerbara.

För att få äga ett vapen i Sverige idag finns redan stränga regler. Sportskyttar har strikt social kontroll genom skytteklubbar som inte tvekar att stänga ute suspekta individer och även mindre lagöverträdelser kan leda till att licenser återkallas. Det finns inget behov att göra dessa regler strängare och på det viset förhindra svenskt deltagande i internationella skyttegrenar.

Av dessa skäl anser jag att ni bör rösta enhälligt nej till Vapendirektivet.

Jonathan R Lundkvist
Medlem i Lidingö Sportskytteklubb  

lördag 31 december 2016

Att flyga är att leva - Om drömmen att bli Pilot

Det var väl i andra eller tredjeklass jag började gilla flygplan. Innan dess hade det varit tåg och dinosaurier (och kyrkor) men Flygplan kom jag in på tack vare en chilensk invandrare som hette Mauricio som var fritidsledare. Han var en fena på att rita och fick ofta ta beställningar på teckningar och jag är än idag mycket ledsen att jag inte sparade en av dem. Jag skulle göra mycket för att ha en på väggen idag.

Något annat han gjorde var att introducera oss till modellbygge, något jag gillade mest för att jag kunde leka med planen. I alla fall lät han mig ta över en Airfix 1/72 Viggen som någon glömt och där någonstans var jag fast. Jag var inte en bra byggare - och har aldrig varit det - men jag tyckte det var kul. Modellerna byggdes ihop i all hast och lektes sedan sönder.

Jag fick på Vattenfestivalen en gång sitta i en AJS 37 Viggen och hade sådan enorm tur att personen som skulle förevisa planet intervjuades samtidigt som jag satt i det och därför fick jag sitta där mycket längre än de andra barnen. När de sedan intervjuade mig om det var coolt att sitta i ett riktigt Stridsflygplan var jag inne i att leka luftstrider så jag knappt hörde frågan. På familjens nya dator började jag raskt leta igenom Demo-CD skivorna som kom med PC Gamer eller PC För Alla efter flygspel.

                                    

Det ni ser ovan var min första och det såg jag på Åhlens för första gången. Just då såg det givetvis oerhört avancerat ut - flera knappar för att avfyra en robot!? - men demot av det och demot till F/A-18 Korea spelade jag ut flera gånger. Det och modellbyggandet fortsatte långt in i tonåren.

Med all den här kärleken för det som flyger så skulle man kanske tänka sig att stridspilot kanske skulle vara ett yrke för mig. Min något korta militära bana slutade med en frisedel nästan direkt efter mönstring trots att jag och en av officerarna på plats suttit vid lunchen och samtalat om försvarets olika flygplan - personen hade ifråga flugit Draken vilket gjorde att han stod högt i kurs hos mig just du och fick massor av frågor.

Sedan gick min skoltid helt åt helvete och jag hade inte riktigt tid att tänka på framtidsutsikter längre även om den här tweeten från Ghost One fick mig att undra om jag hade sökt om allt klaffat.




Jag är inte ett fan av att tänka på hur det kan ha varit och ändå har jag gjort det nästan hela dagen. Jag har tänkt igenom hur mitt projekt The Scandinavian Front hade varit annorlunda, kanske hade jag bott någon annanstans? Kanske hade jag åkt ut och drömmen hade varit för alltid krossad. Det sistnämnda är lätt att tänka sig när man är för gammal och för fet.

Men det är också då som det är extra skönt att ha ett litet projekt där man kallas "Raven" och har 150 simulerade timmar i alla Saabs flygplan - förutom Viggen. På sätt och vis är det också en liten uppmuntran. Tror du att du har chansen ska du söka. Det är den läxan jag lärt mig sedan jag vuxit upp något sedan jag var arton och jag önskade jag förstod den då - även om det kanske var svårt att göra när man var utbränd efter sitt första jobb. Jag dömer inte mitt yngre jag för att han inte gjorde allt för att drömmen skulle bli verklighet, jag berömmer honom för att han hittade ett annat sätt.