torsdag 24 augusti 2017

Postnord och Paketet: En historia

Detta är en historia om något som borde gått bra. Något som borde vara en symbios. Något som egentligen inte borde lett till ett blogginlägg men jag har nått min gräns för vad jag kan acceptera.

Den tionde augusti lägger jag en beställning på ett Airsoftvapen från Taiwan. Vad som är speciellt med det här vapnet är att det är den första airsoftreplikan av AK4 som är gjord i stål och eftersom jag driver en hemsida som recenserar den här sortens vapen så kände jag att det var viktigt att få det här paketet fort. Därför ber jag affären skicka paketet med EMS som garanterar fem dagars frakt undantaget om paketet fastnar hos Tullverket istället för deras erbjudna nästan-gratis frakt som skulle ta 20-30 dagar. Jag vill spela med bössan fort så att jag kan få recensionen färdig lagom till bössans internationella release. Därför är min deadline för att få mina varor den 18:e.



Sagt och gjort; jag betalar 1200 kr för den extra snabba frakten och EMS levererar. Tapei City till Arlanda tar exakt så lång tid som det behöver; paketet är framme på måndag kväll. Jag jublar; inga problem alls att få paketet i tid på fredagen anser jag. Från Arlanda till Lidingö dit paketet skall tar det kanske en timma med bil. Dessutom känner jag till PostNords Importtjänst vid det här laget. På pappret som jag bad affären skicka med har jag skrivit ner att det är ett recensionsexemplar, varans pris, personnummer, telefonnummer och E-postadress; detta så att de kan kontakta mig så fort som möjligt.

Jag vet att det här egentligen inte hjälper; PostNord är alltid (med rätta) misstänksamma mot folk som försöker skriva ner värdet. Jag vet att de kommer kontakta mig och be om ett Paypalkvitto. Detta laddas ner till min telefon så jag snabbt kan skicka det när de begär det. Det finns bara ett problem. Mailet kommer aldrig. Istället så väntar ett brev i min högst fysiska brevlåda då jag kommer hem på Torsdagen.



Jag blir fly förbannad men skickar väldigt snabbt in vad de begär. Av erfarenhet vet jag att paketet nästan alltid börjar röra på sig någon timme efter man gjort det. Om de skickar vidare när de fått uppgifterna skulle jag ha det hela på fredagen och allt skulle vara väl. Samtidigt får jag bekräftat av deras kundtjänst att utkörning av paketet ingår vilket ytterligare torde skynda på saker och ting; förutsatt att jag är hemma givetvis men det är det mindre problemet.

Så blev det inte. Paketet fortsätter ligga hos PostNord på Arlanda. Jag kontaktar kundtjänst som skyller på Tullverket. Jag kontaktar Tullverket som säger att de inte har något ansvar för paketet. Jag påminner kundtjänst om att jag betalat för att få paketet inom en viss tid. Deras svar?

Mitt paket är inte prioriterat. Jag har betalat för att det ska vara det. Jag har betalat för att jag vill ha paketet innan en viss dag för jag vet att spontanköpskulturen inom Airsoft är rätt stor och vill att de som köper den här bössan ska ha ett underlag innan de gör det. Ändå så tycker PostNord att man gott kan strunta i att uppfylla sina plikter till EMS; istället ska alla paket vänta på sin tur på äkta svenskt socialistiskt manér. Det senare hade jag haft mer förståelse för om PostNord fortfarande var statligt men det är dem inte.

Fredagen kommer och går. Inget paket. Spårningssidan blinkar fortfarande hånande och kundtjänst slutar svara trots att jag påpekar för dem att enligt Tullverket så finns inte paketet hos dem vilket är vad Utrikes Arlanda hävdat på telefon.

Nu har paketet passerat deadlinen och jag känner inte annat än att jag slängt 1200 kr i sjön. PostNord har uppenbarligen inte skött sin del av avtalet och när paketet slutligen anlände idag - den 24:e Augusti - så var det uppenbart att det där om Tullverket bara var påhitt. Paketet är inte öppnat av Tullen - det har varit i PostNords kontroll under hela den här tiden. Men bara för att paketet nått mitt utlämningsställe betyder det inte att historien är slut där.

Som väntat måste jag betala tull och moms på paketet. Det är inte förvånande. Faktum är att jag lovat mig själv att om bara de levererade i tid skulle jag betala det hela utan att klaga; jag hade lagt undan pengarna för det syftet och var realistisk angående hur hög summan skulle bli.


Dessutom så kör inte PostNord ut paket som behöver betalas. Varför vet jag inte men det gör att min försändelse inte alls varit speciellt prisvärd. Det kom inte i tid, det kördes inte ut och jag var tvungen att spendera tid och energi med att försäkra mig om att PostNord inte tappat bort paketet.

När jag sitter här med notan så har jag betalat 3200 kr för själva varan, 1200 kr för frakt och ytterligare 1200 kr i Tull och Moms. Det är fortfarande billigare än ett köp från Europa skulle varit men inte speciellt mycket. Dessutom har hela poängen med att betala så mycket för frakt varit förgäves - men trots att PostNord misslyckats med sitt uppdrag måste jag fortfarande betala tull och moms även för den delen av paketet för att inte tala om att PostNord tar ut en avgift på 125 kr per paket för "tjänsten".

Samtidigt har PostNords kundtjänst misslyckats med att öht kunna hjälpa mig. PostNords centrala kundtjänst via mail och twitter har inte någon möjlighet att ge instruktioner till Utrikes på Arlanda; Utrikes på Arlanda skyller på tullen och är i övrigt ointresserade att hjälpa till.

I en rättvis värld skulle detta innebära att PostNord tog sitt ansvar och åtminstone underlät att ta ut sin avgift samt tull + moms på den tjänst se själva såg till att jag aldrig fick ta del av. Dessvärre lever i ett land där PostNord istället tjänar på att helt kunna ignorera de krav som ställs på dem. Jag skulle kunna skicka dem en faktura på vad de är skyldiga mig men jag har en känsla att de verkligen inte skulle bry sig om att ens besvara den. Jag antar att min fråga är; man kan reklamera allt annat - varför ställer PostNord till sådana enorma problem så fort man ska försöka reklamera när man betalat från något av dem som inte fungerar? De hänvisar till avsändaren men de ignorerade dem också.

PostNord är skyldig mig 350 kr i Tull och Moms för de tjänster jag betalade för men som aldrig utfördes. Ska man vara petig är de dessutom skyldig mig drygt 850 kr till för den ankomstgaranti jag fick av EMS och som de misslyckades med att slutföra. Det är inte konstigt att förtroendet för PostNord är så lågt när de inte klarar av en så enkel sak som att beräkna tull och moms på ett paket där de redan har alla uppgifter inom en rimlig tid!

Min enda tröst är att airsoftsidorna i Hong Kong och Europa fortfarande blinkar "Pre-Order" på den här produkten men såvida de inte gör det i två veckor till har paketet kommit för sent.

tisdag 20 juni 2017

Social vs Anti-Social: My life in a nutshell.

One look at the message on my phone: An invitation to my Family's summer cottage in Värmland over midsummer. Sounds like fun; a few days with family, some target shooting with my airsoft rifle, photographing the local wildlife and time spent in the sun. And yet my first reaction is to decline with some excuse. Thankfully, I overrode it almost at once - instead making the plans necessary.

The same thing happened this weekend. I spent two days not leaving the house while at the same time looking at Instagram and Facebook posts about all the fun things people do, a big part wishing I could visit a museum train, play games at Gärdet or just be out in the sun. But the anti-social side of me, the part that prefers to be alone prevented all of it causing my social side to increase the dosage of guilt.

You see, these two sides of me are always in conflict. When somebody invites me to something I always think of the first possible excuse. It is not always what I end up saying but it is the first thing that pops up in my head. I like being social. I like meeting people. I like doing stuff. But the anti-social part of me just thinks it is unsafe, that nobody really wants to hang out with me despite the invitations and suggestions I get. So better stay home and work on a project.

I would like to point out that I do not enjoy this one bit. I do not want my life to be this way, a constant fight between being social and playing it safe on my own. I suspect part of it has to be all the times I got ghosted by a former friend of mine, when I suggested I would like to do something with someone who really do not want to meet me and hence keep making up excuses; even when I found out they were blatant lies. If you are wondering why I never took the hint, it is because she kept insisting everything was fine. It certainly did not help that when we did break contact, one of her reasons why was that I never trusted her when she said she could not meet. Gee, I wonder why?

Either way, it is a bit of a damned-if-you-do-it-damned-if-you-dont thing going on. If I am social, there will always be this part who wonders if I am just the person brought along. If I am not, I have at least stopped feeling nobody wants me around and its better that way. Instead, this is replaced by feelings of guilt, especially if I declined. Now, sometimes it is wise of me to decline. This weekend might actually be such a case since I needed some me-time but when you start wanting to return to work because you want to feel social, it is hardly an optimal situation.

I suppose it is a sign of progress either way. My first instinct may still be to decline but at least I try and consult my schedule and the feasibility first. That said; there still are a lot of things I should put more effort going to.